Äntligen helg?

Äntligen helg. Nu ska vi vila och rå om varandra. Bara vara och kanske ta en promenad i strålande (nåja) vinterväder. Vi ska ha fredagsmyyyys och lördagsgodis och odla våra sociala kontakter.

I praktiken blir det nog inte riktigt så hos Familjen Någorlunda. Fredagen inleds med en hektisk arbetsdag där jag startar i Uppsala för att landa i Jakobsberg och där emellan har jag avverkat Arlanda Stad. På vägen hem måste jag hämta ut en medicin som naturligtvis är slut på det tilltänkta apoteket, varför jag måste välja ett annat. Har även lovat lill-svägerskan att inhandla hamburgerbröd så att vi snabbt ska kunna slänga i barnen ett par hamburgare innan de ska på pingis-skola. Jag jagar in på en affär och köar snällt med resten av hela Järfälla.

På vägen hem från apotek och affär börjar bilen naturligtvis pipa. Ja, min bil blir lite pipig när den inte har någon bensin kvar, konstigt nog. Den piper värre än en hungrig fågelunge och jag tvingas stanna vid närmsta mack och tanka medan jag samtidigt försöker styra upp familjens logistik inför kvällen. Får tag på äldsta dottern som gärna vill ha skjuts hem från stationen eftersom våra bussar går så fantastiskt bra (tack SL). Jag hämtar upp henne samtidigt som jag styr upp med maken att han får handla mat till tonåringarna på den lokala pizzerian på vägen hem (tack Francos). Innan jag kan landa hemma plockar jag lilleman på fritids. Pust. Fast jag måste erkänna att jag ringde ut honom i stället för att gå in och vara social men säg inte det till någon *skäms*.

Väl hemma ska pingiskläder på och mat ska beställas från den vietnamesiska restaurangen. Har ungefär tjugo minuter på mig. Vietnamesmaten hoppas jag att lill-svägerskan och jag ska kunna få njuta av ett par timmar senare då pingisen är avklarad. Mikrad fredagsmat, mums. Det visar sig dock att maken slarvat bort menyn vid senaste bastukvällen (morr) så jag blir tvungen att koppla upp datorn och försöka hitta menyn på nätet. Nu är jag rejält stressad så jag beställer så klart helt fel mat och blir alldeles gråtfärdig när jag senare inser det. Men den var god ändå. Vid det laget då vi äntligen fick äta var jag inte så kräsen längre.

Mat avhämtas och på vägen ska maken lämnas av för ännu en bastukväll, denna gång hos sin stora storebror. Undrar stilla vad han ska glömma där? Hur som helst, kvällen löper på och jag är hemma vid 22 och somnar som en stock.

Lördag morgon inleds med två innebandymatcher och en mycket trött make. Har den där typen av man som kan sova hur gott som helst, hur länge som helst. Speciellt efter bastukvällar. Jag agerar morsa och får upp alla (nja, fyra av sex i alla fall) till slut. Matcherna ger utdelning, vinst gånger två. När vi kommer hem har de resterande två fortfarande inte vaknat. Ropar ett par gånger på tonårssonen som inte uppskattar det alls. Årets underdrift. Han hade förmodligen uppskattat vad som helst mer just då. Stora tjejen är också helt slut eftersom hon börjat nytt jobb och har många intryck att bearbeta i sömnen. Uppenbarligen. Notera vilken förstående mamma jag är. Dessutom har hon hämtat en överförfriskad pappa i natt och det kan inte ha varit lätt.

Nu börjar helgen utkristallisera sig.
-inget fredagsmyyyyys, fast det var trevligt hos lill-svägerskan som vanligt.
-inga vinterpromenader och i morgon ska lillstugan rensas ur så tiden är knapp och promenader hinns inte med
-sociala kontakter finns det hopp om, har blivit bjudna till grannarna i kväll
-kanske, kanske får vi lördagsgodis hos dem?

Ger upp om den idylliska, vilosamma helgen. Kavlar upp ärmarna och börjar städa. Det blir i alla fall någorlunda rent hos Familjen Någorlunda den här helgen. Alltid något.