Hyllor

Hur kommer det sig, att varje gång vi handlar på det stora möbelvaruhuset och ska plocka saker på hämtlagret, hamnar vi bland hyllorna 32-42?
Är det liksom looser-hyllorna, undangömda bakom de andra hyllorna, fattigmanshyllorna där pöbeln samlas? Bakom alla andra. Ni som bor i nordvästra Storstaden vet att det är just så det ser ut.
Hur är det möjligt att vi aldrig behöver något från hyllorna 1-31?

Beats me.

Eller ironi. Alanis Morissette - Ironic (Video)

Eller som Alanis Morissette uttrycker det: Isn´t it ironic?

Allt handlar om tajming

Kära maken har ont i höger skuldra. Det kommer sig förmodligen av att han spacklar och målar kvällarna i ända.
I kväll kan han inte spackla eller måla på grund av detta.
Oj, det var visst fotboll på TV.
Vilken otur.
Det är det jag alltid har sagt: allt handlar om tajming.
Ibland undrar jag om jag inte lärt honom lite för mycket om kvinnlig list...

Same same...

Vi har en ny sorts möbel i det nya, moderna huset: en köksö. Ett djävulens påfund om ni frågar mig. Egentligen bara ett annat ord för "avställningsplats för saker ingen vet var de ska ligga".


Det går inte så bra med skohyllan heller förresten. Same as usual skulle jag vilja säga.

Men det går ganska bra med brödlådan. Mest bröd men även lite chips, tuggummi och kakor...

Det verkar som om Familjen Någorlunda kommer att fortsätta vara just...Någorlunda.

Underlägg vs inlägg

Jag var på Tuppreware härom sistens. Det är inte bara vanliga plastbyttor som är till försäljning nu för tiden, utan även allehanda produkter i silikon. Försäljaren hade ett fantastiskt erbjudande (ett av ganska många fantastiska erbjudanden faktiskt):

"Ta tre silikonprodukter och betala bara för två"!

Jag spanade genast in bakunderläggen i silikon eftersom jag är trött på att skura köksbordet ner i minsta repa varje gång vi ska baka. Dessutom kunde man lägga in underläggen i ugnen direkt med exempelvis pepparkakor på, utan att ta loss figurerna först. Fantastiskt.

"Perfekt när man bakar pepparkakor så de inte blir missformade" förkunnade försäljaren (själv tycker jag i och för sig det är en del av charmen med hemmagjorda pepparkakor).

Hur som helst, jag nappade på erbjudandet för endast cirka 500 kr, mest på grund av av lathet, alltså jag skulle slippa skura bordet.

"Jo, jag tror jag tar tre sådana där silikoninlägg" förkunnade jag högt och ljudligt.

"Tre"? undrade försäljaren medan allas huvuden vändes mot mig.

"Ja, ta tre betala för två, eller hur"?

"Hur är du skapt egentligen, som behöver tre silikoninlägg?"

Ja, det kan man verkligen undra. Men den stora frågan är väl ändå: vart är världen på väg när ordet inlägg är det naturliga valet i stället för underlägg?

Vakthund

Vi har hantverkare hemma. Det fungerar hur bra som helst, jättetrevliga killar som jobbar hårt för att vi ska få flytta in på övervåningen. Härom dagen var det dags för en ny stjärna, nämligen rörmokaren. Hans ankomst uppmärksammades av vår lilla vakthund långt innan han kommit fram till dörren. Hon hör allt, den lilla lurvbollen.

Jag öppnade dörren för att se vad som stod på och för att lugna ner hennes ihärdiga skällande. Utanför höll rörmokaren på att lasta av saker från sin bil.

"Hej, det är jag som är rörmokaren. Jag kommer snart in, ska bara lasta av först"

"Okej, bra. Jag ska se till att hålla hunden borta".

Rörmokaren tittade skeptiskt på mig, ungefär som om jag inte hade "alla hästar hemma". Varför såg han så tvivlande ut? Var det ett problem att jag hade hund? Kanske var han allergisk? Hjälp, vad skulle jag göra då?

Stängde dörren och försökte tysta ner den ihärdigt skällande hunden. Förstod inte blicken jag fick. Sedan: poletten trillade ner. Han trodde naturligtvis att jag skulle hålla hunden borta för att jag trodde att han var rädd för min hund. Jag som bara ville hålla henne borta från dörren när han skulle lasta in så att hon inte skulle smita iväg.

Nu förstår jag varför han såg så skeptisk ut. Skrämd av 2,8 kg Nelly? Inte så sannolikt...

Knuffa ko

I en liten bortglömd by någonstans Sverige ägnar sig ungdomarna åt att "knuffa ko" om kvällarna. Det går till så att man tar rejäl sats och springer mot en ko som helt oskyldigt står och sover i hagen om natten och POFF, knuffar kon så att den ramlar. Enligt uppgift är det inte alls synd om kon, den sover oberörd vidare. Detta har jag fått bekräftat från en säker källa.

Jag undrar bara, vad var det för fel på att snatta folköl på den lokala bensinmacken och att tjuvröka bakom garaget?

Halloween-jul

I affären:

"Mamma, kan vi köpa en pumpa"?

Helt logisk fråga eftersom det är Halloween snart. Försökte slingra mig men gav upp och stoppade en pumpa i korgen. Sedan:

"Mamma, kan vi köpa en julkalender"?

Skojar ungen? Nix, i ett ställ står julkalendrarna. Jag brukar alltid köpa hem en kalender så fort jag ser dem eftersom jag vet av 21 års erfarenhet att de tar slut annars, men jag tror aldrig jag köpt en så här tidigt någon gång.

Vi lämnar således affären med en pumpa i ena handen och julkalendern i den andra. Känns ganska absurt.

Och släng dig i väggen stora möbelvaruhus, den lokala affären är helt klart mer nytänkande. Två flugor i en smäll, den moderna, tidseffektiva familjens lösning.

God Halloween...eller?

Sorg

Idag dog världens bästa dagmamma. Trots att det nu är flera år sedan den yngste sonen lämnade hennes trygga vrå för att börja skolan känns det ordentligt tungt. Alla barnen har gått hos henne i olika omgångar och med tanke på att den äldsta just fyllt 21 har vi haft en lång relation.

Jag glömmer t.ex. aldrig hur det värmde i mammahjärtat när man lämnade barnen på morgonen och det redan vid den tidiga timmen doftade från något långkok i köket. Tänkte ofta att de hade tur som fick "riktig" mat där när det var mest halvfabrikat hemma.

Jag glömmer inte heller hur hon lät barnen hjälpa till att påta i trädgården och hur hon berättade för en förskräckt mamma att det bodde en orm i komposten. Barnen, å andra sidan, var överförtjusta. Vilken lycka!

Inte heller glömmer jag alla de gånger jag hämtade mina lekande barn i snödrivan som plogbilen plogat upp vid hennes hus. Tänk att få åka kana där, om och om igen.

Eller hur hon visade dem bäcken intill huset (jag var i hemlighet lite orolig att någon skulle smita dit vid ett obevakat tillfälle). Men vilken fantastisk lekplats under hennes överinseende!

När äldsta dottern tog studenten för ett par år sedan dök det upp en blombukett med en hälsning från hennes gamla dagmamma.

Det kommer inte mina andra barn att få.

För hon finns inte längre ibland oss.

*saknar*

Synden straffar sig själv

Sitter på jobbet. Lunchtid. På skrivbordet står en pappmugg med gammalt kallt, överblivet och övergivet te. Ska rensa lite innan jag tar lunch, tänker jag. Tar koppen, velar en stund. Ska jag vara duktig och gå till köket och hälla ut mitt kalla te eller ska jag fuska lite och knyckla ihop pappersmuggen så att det inte rinner ut och sedan slänga det i min papperskorg? Ser mig omkring, kusten är klar. Det avgör saken. Knycklar ihop och viker muggen för att slänga den i papperskorgen.

Poff!

Te över hela mig.

Se där.

Synden straffar sig själv.

Long time....

Märks det att "jag" bygger hus eller? Livet är otroligt hektiskt just nu, no time for blogging, men ett snabbt inlägg hinner jag...

Husbygget framskrider någorlunda som planerat. Har duktiga hantverkare som sliter som djur uppe på den kalla övervåningen, brr, tycker synd om dem! På torsdag kommer kaklet till badrummet (troligtvis) så det ska bli spännande att se hur det ser ut i verkligheten. Lite svart/brunt/vitt/turkost och "guldigt" blir det. Låter helmysko, men i rätt kombination blir det urläckert hoppas jag! Bilder kommer...

Hösten har även kantats av sorg. Jag och väldigt många med mig saknar en fin person som lämnat oss alldeles för tidigt och lämnar ett stort tomrum efter sig. Ibland är det bara så ofattbart hur livet drabbar oss. R.I.P.

Det har även varit krångel med ett barn som inte är helt friskt. Men, för att tänka positivt, är ju barnet friskt 99% av tiden i alla fall. Jag har ett positivt förhållningssätt för det mesta men ibland är det så klart tungt.

Roligare saker:
-Jag ska på klassträff i helgen med mina gamla klasskamrater från år 1-9 i Täby Kyrkby.
-Jobbet är roligt och utmanande, om än galet hektiskt just nu.
-Väntar besök av min lillasyster och hennes kille som bor i Norge, wiiihh!
-En ny liten familjemedlem har anlänt (grattis Emma och Fredrik!) på samma dag som min stora tjej fyller år, dvs idag. Nästan exakt samma tid också, fast 21 år senare, coolt!

Så nu har ni en uppdatering från Någorlundaland. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa!

Kaviar-vett

Så här går det när man ger barnen fria tyglar...
Inget kaviar-vett alls!

Det tar sig...

...har burit och svurit hela helgen men det var det värt!

Inga måsten

Så här skönt hade vi det i går kväll, då vi lade alla måsten åt sidan och prioriterade en liten fisktur.

Förresten, sa jag att i den nya huset ska vi inte ha 20 par skor innanför dörren? Var de ska ta vägen? Jo, på skohyllan.

Jo förresten...

...har jag nämnt att i mitt nya hus ska jag ha ordning och reda? Jag ska få ordning på saker som irriterar mig till max i mitt nuvarande liv. Jag ska till exempel:

-alltid veta var det finns en säkerhetsnål när jag behöver en. Jag behöver nämligen dessa ganska ofta eftersom min byst inte är anpassad för blusar med knapp.

-alltid veta var jag lägger mina glasögon. Jag ska ha ett bestämt ställe där jag lägger dem, på TV:n kanske. Eller i hallen, i sovrummet eller kanske i badrummet? Bra idé, eller hur? Har säkert aldrig prövats av någon annan förr.

-aldrig ha omaka strumpor. Jag ska inte ens tvätta omaka strumpor eftersom de hädanefter alltid kommer att komma i par, ett resultat av att jag kommer att ha en fantastisk ordning i tvättstugan. Så framöver kommer jag att ha lika figurer på höger och vänster fot och inte, som idag, en blomma på den ena och en glittrig stjärna på den andra.

-aldrig ha omkullvälta, kletiga tandkrämstuber i badrumsskåpet. Från och med nu kommer jag bara att köpa sådana där dyra tuber som kan stå upp, trots att min lokala affär inte säljer dem och trots att jag kommer att få åka långa omvägar för att hitta dem.

Utöver dessa små förändringar kommer maken och jag naturligtvis att vara snygga och lyckade och barnen kommer att förvandlas från sura tonårsmonster och trotsiga pre-teens till de leende praktexemplar huskatalogen stoltserar med. Och de kommer aldrig att gå in med skorna när de glömt busskort, nycklar eller mobiler och har bråttom till bussen. Och om de ändå gör det kommer jag att kasta den förbannade huskatalogen efter säljaren. För jag har inte bara köpt ett nytt hus, jag har ju köpt ett nytt liv...eller :-/

Eller som maken uttryckte det:

-nytt hus, nytt jobb, ny fru....

Hm, nu undrar jag om det inte blivit en miss i kommunikationen någonstans? Han glömde ju nya (huskatalogsleende) barn.

Till helgen går flyttlasset, tror vi, man vet aldrig riktigt med sådana här saker...

Utö

Nu drar delar av familjen till Utö på ett par dagar.
Ses/hörs!

Wii, Happy Birthday!

Vi har ett födelsedagsbarn idag. Den lycklige jubilaren fick ett hett efterlängtat Wii i morse. Snart, väldigt snart är det nog min tur att prova. Födelsedagsbarnet och hans storasyster ordnade en "gubbe" åt mig medan jag plockade undan efter födelsedagsmiddagen. Jag var således i köket när jag hörde:

-mamma, kom hit!

Jag gick ut i vardagsrummet.

-ja?

-vi ville bara kolla hur du ser ut.

Tack för den. Vi har levt ihop i ett antal år nu och jag har i alla fall full koll på hur mina älsklingar ser ut. Tydligen är det inte ömsesidigt. Men jag är ju bra att ha ändå, jag har ju köpt ett Wii. Nu kanske de kommer ihåg hur jag ser ut.

Happy Birthday!

Nattlinne i rutan!

Jag brukar sällan hetsa upp mig över vad folk i TV-rutan har på sig. Varför bry sig liksom? Det finns ju bättre saker att lägga sin energi på och det finns definitivt bättre saker att blogga om. Men när meteorologen på TV har nattlinne på sig hajar även jag till i soffan.

Å andra sidan, det är ju kväll.

I blåsväder

Det har varit blåsigt idag. Vårt bord tog en liten flygtur.

Vad har du i brödlådan?

En brödlåda är till för att förvara mjukt bröd. Så här ser det ut i min just för tillfället:

-hårt bröd
-en box för hårt bröd
-tuggummi
-läkerol
-klubba
-risenta sesamkakor


Allt utom mjukt bröd. Jag har en teori om att det ser ut så här för de flesta familjer, inte bara hos Någorlunda.

Vad har du i din?

Falska ärtor...

Med fyra barn har Familjen Någorlunda bockat av en hel del av de sjukdomar/olyckor barn kan drabbas av. Idag var det dags för en ny variant, nämligen förgiftning. Fint, den hade vi ju inte provat förut. Våra barn är ju så pass stora att man inte skulle behöva oroa sig för sådant längre, kan man tycka. Möjligen kan man behöva oroa sig för alkoholförgiftning men det är ju liksom i en annan division.

Nåväl, yngste sonen (8 år) kom glatt in och meddelade att han ätit ärtor och visade stolt upp en ärtskida, grön och fin. Någorlunda-mamman blev ju inte särskilt uppjagad av en liten ärtskida men tyckte ändå det var konstigt för hon hade ju inte planterat några ärtor...eller? Hon tog sonen i hand och han fick visa var han hittat ärtorna.

Eftersom mamman inte har så gröna fingrar gick hon lugnt in och googlade på giftinformationen för att se om hon möjligen inte hittade något som liknade växten, så att hon kulle kunna få fortsätta med middagen. Det var där det gick snett.

Insikten kom långsamt smygande, att det faktiskt kunde vara Gullregn han ätit och det var tydligen inte alls särskilt bra. I kontakt med giftinformationscentralen och med hjälp av uteslutningsmetoden (och en laptop ute vid det aktuella trädet för att jämföra bilder) var mamman tvungen att konstatera att sonen ätit ett antal "ärtor" och sannolikt inte skulle komma att må så bra inom en snar framtid. Konstigt nog lät damen i andra anden av luren mer skärrad än vad mamman kände sig, men det kanske helt enkelt berodde på att mamman inte förstod vidden av situationen.

Hur som helst, mamman packade in sonen i bilen och tog sig till närmaste Apotek, där damen i kassan högt och tydligt deklarerade att koltabletter minsann var stora, svarta, dammiga och omöjliga att svälja. Av den anledningen bestämde mamman snabbt att det fick bli flytande kol i stället. Trööögflytande visade den sig vara. Det tog den stackars sonen en halvtimme utanför Apoteket att få i sig 70 ml med hjälp av varannan vatten. Efter varje klunk fick han kväljningar och det var lätt att föreställa sig hur svart, sirapstjock kol växte i munnen på honom. Mamman bönade och bad, hotade och trugade och för att inte tala om mutade.

Det var nog mutan som gjorde det. Den tappra lilla ungen fick i sig allt till slut och i morgon är han lovad den största glassen som går att hitta på stranden dit vi planerar att åka. Och hans kommentar när vi åkte hemåt var ganska skön:

-mamma, jag känner mig stolt att jag klarade det!

Ja, du gubben, det har du all anledning att vara.

Och nu då? Jo tack, han mår bara fint. Lika busig och mysig som bara en 8-årig Linus kan vara <3

Och så några till....

Villa Nybro i all sin prakt, fast utan takpannor.


Och framifrån med en stolt dotter utanför dörren.


Så här firade vi på dagen.


Och så här firade vi på kvällen. Bara lite, lite mindre sofistikerat.

Nu: semester!

En bild på vägen...

...för att delar av min familj inte har Facebook (och därmed slipper plågas av mina fyrtioelva uppdateringar idag). Så här långt har vi kommit hittills!

I morgon!

I morgon smäller det. Klockan 10.00 kommer vår stora, fina Villa Nybro till oss. Välkommen till familjen! Väntan har varit som väldens längsta graviditet. Ni som liksom jag har varit gravida några gånger kommer säkert ihåg hur den där sista tiden fullkomligt släpade sig fram. Det är precis samma sak när man väntar hus kan jag meddela. Fast den här graviditeten har varit i två år. Säg den mamma som skulle gå med på det utan igångsättning!

Resan har varit lång och stundtals jobbig men den har också varit rolig och lärorik. Nu vet jag hur man bygger hus. Egentligen skulle jag behöva bygga ett hus till någon gång i livet, bara för att kunna vila i att förstå processen och njuta lite mer. Men hur ofta händer det, att man bygger fler hus under en livstid?

Nu återstår bara att se om allt går som planerat i morgon. Tänk om huset har fel färg? Tänk om de inte har spegelvänt det från ritningen, så som vi önskat? Tänk om kranen tappar huset just när det ska lyftas av transporten? Tänk om, tänk om...

Återkommer med rapport och bilder, tills vidare får det bli en favoritbild i repris!

Man kan väl få ångra sig?

Jag erkänner. Jag hade faktiskt riktigt roligt under Örebrocupen, mot alla odds. Okej, det kanske inte var sådär jättekul att sova på en luftmadrass i ett 30 grader varmt klassrum utan luft, eller att tvingas sova med öronproppar på grund av diverse ledares snarkningar, eller att duscha i offentlig miljö med risk för påhälsning av pojklaget som bodde i gymnasitksalen innanför duscharna...men ändå. Förresten hade nog de stackars pojkarna blivit mer förskräckta än vad jag hade blivit om de råkat få syn på min rundnätta figur i hela sin prakt.

Tjejerna i laget var så där härligt tjuriga och gnälliga som bara tonårstjejer kan vara. Fulla med attityd och med åsikter om precis allt. Ledarna hade ibland ett tufft jobb att göra sig hörda. Men ändå, så fina tjejer, så fulla med hjärta också.

Att det sedan gick lite sisådär med fotbollen, det är liksom inte hela världen. För det de kommer att ta med sig därifrån är nog precis samma sak som det vinnande laget tar med sig. Nämligen minnen av några fina dagar när man var en del av en gemenskap, fnittrade halva nätterna, jagade killar i korridorerna och, ej att förglömma, sparkade en och annan boll. Det fanns även stunder av hemlängtan, av skavsår och benskyddseksem, allt sådant som hör till ett bra läger. Och så bad förstås. Och lek, godis och glass i lass.

Och skratt, så som när en av tjejerna utbrast "moi mukulat!" till det finska laget som förlorade på straffar varpå vi alla vek oss dubbelt, även om vi borde ha föregått med gott exempel. Kanske, kanske var det någon vuxen som upplyst om att den frasen betyder "hej små knattar" (i alla fall enligt SVT:s programtablå) så kanske, kanske att vi var lite medskyldiga. Och i ärlighetens namn ska tilläggas att de unga finskorna inte heller var helt tysta.

Summan av kardemumman är i alla fall att det var några härliga dagar och jag är glad att jag följde med!

Nehej men då så...

...börjar jag äntligen se en ände på packningen. Fem dagars utflykt med yngsta dottern till den efterlängtade (nåja)Örebrocupen i fotboll kan börja. I morgon bär det av. Hej då sköna säng, rena kläder, egen dusch. Hej luftmadrass i klassrum med 15 tonårstjejer, skrynkliga kläder, sunkig omklädningsrumsdusch utan draperi.

Det som inte sänker en, det härdar..eller??

Over and out på några dagar!

Laddar om

Så var årets skolavslutningar avklarade. Allt avlöpte väl, med undantag för vädret då förstås. Det är liksom inte samma sak att fira avslutning i en gymnastiksal med syrebrist som att sjunga "Den blomstertid nu kommer" utomhus med solens värmande strålar i nacken. Men tårögd blev mamman, hur som helst.

Nu kanske en del familjer pustar ut och anar en analkande semester. Grattis till dem. Hos Någorlunda laddar vi om. Nästa veckas kalenderblad innehåller en tandoperation för lilleman, en resa till Örebrocupen i fotboll för yngsta dottern (inkl. mamman) och en resa till Metaltown i Göteborg för stora sonen. Stora dottern, hon jobbar på som vanligt och håller ställningarna här hemma tillsammans med pappan.

Så nu är det bara att ladda om, packa om, ta på sig det stora smajlet och köra hårt. Och om det var någon som trodde att det skulle bli semester efter det, trodde ni fel. Nej, för då bär det iväg på två utbildningsdagar, som följs av nya arbetsuppgifter och sedan ska midsommar firas och mitt i allt detta går husbygget in i slutspurten.

Men jag klagar inte. Jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt (okej då, kanske några fler timmar på varje dygn).

I<3 my life!

Skickar med en bild på yngsta dottern som avslutningsdagen till ära målat ögonfransarna...oj så stor hon blev!

Kris!

Skulle stryka yngste sonens fina, vita Mexx-piké inför skolavslutningen i morgon. Upptäckte att den var alldeles fläckig. Varför kan jag aldrig ha lite framförhållning när det gäller sådana här saker?

Fick raskt skapa en Plan B som innebar att vända upp och ner på tvättkorgen och skaka ut kläderna på golvet och vad hittade jag där om inte....ingenting.

Plan C blev en vit och svart-randig t-shirt med döskalletryck. Inte helt rätt för tillfället men den är i alla fall ren (nåja, hittade faktiskt en liten fläck på den med).

Misstänker att sonen blir lycklig över att slippa "fintröjan". Och mamman, hon kommer garanterat att vara tårögd hur som helst.

Glad Sommar från Någorlundaland!

Ofrivillig Time Out

Det verkar som om jag har tagit en time out. Det är inte planerat och beror inte på att jag tröttnat på att blogga. Nej, det beror helt enkelt på något så simpelt som att det vanliga livet, det där IRL ni vet, inte tar time out för att jag vill blogga. IRL måste levas i varje stund, det går inte att vänta med. Bloggvärlden, å andra sidan, kan man kliva in och ut ur lite som man vill, vilket är ganska coolt och passar en fyrabarnsmamma perfekt. Dock tycker jag mig nu ana en viss oro i leden. Den kan yttra sig som små kommentarer i vardagen, t. ex:
-du skriver inte så ofta nu för tiden...?
eller
-hoppas allt är bra med dig???
Hur smickrande är inte det? Mellan avslutningar, matsäckar och andra maj/juni aktiviteter är det några som faktiskt undrar vart jag tagit vägen. Nu vet ni.
Jag står förmodligen och brer en macka.
See ya!

Perspektiv på lycka

Olika perspektiv på lycka:

-yngste sonen drar iväg på klassfest med övernattning i skolans gymnastiksal, total lycka för honom

-yngsta dottern drar snart iväg på fotbollscup i Örebro, total lycka för henne

-äldste sonen drar snart iväg till Göteborg på hårdrocksfestival, total lycka för honom (även om mamman bävar)

-äldsta dottern drar snart iväg på segelsemester i Grekland, total lycka för henne (även om mamman bävar)

Slutsats: ju äldre barn, desto mer bävan
Slutsats 2: jag ska inte dra iväg på något roligt. Hrmpf!

Myggviktare?

Kan bara konstatera att det jag eventuellt tappar i vikt under mina joggingpass snabbt kompenseras av antalet mygg jag äter under tiden! Spott, fräs, urk!

Här är nya dojjorna förresten: Adidas Supernova Glide 2. Bara namnet trissar ju upp förväntningarna en hel del, eller hur? Det rimmar ganska illa med hur det faktiskt ser ut när jag lufsar runt, om jag ska vara ärlig. Skorna, i all sin glans, får nog skämmas för sin ägare...

Men ägaren, hon är omåttligt stolt över både skor och prestation.

På allas läppar just nu

Samtalsämnet på alls läppar just nu:

-Guud vad jag är stressad. Måste jag packa en matsäck till kreverar jag. Jag orkar inte med fler avslutningar!

-Ja, jag vet, det är någonting varje kväll nu. Den här veckan har Kalle avslutning med fotbollen, Pelle med dansen och Stina med gympan. Dessutom ska jag baka för klassfesten, ha pick-nick och spela brännboll med jobbarkompisarna och sen ska jag...

-Och jag då! Jag ska komma ihåg att packa och göra matsäck till fem barn och VARFÖR måste skolan egentligen lägga en friluftsdag i maj när det är så mycket annat?? Och alla dessa övernattningar, discon och klassresor, suck.

-Ja, alltså det är ju jättemysigt att folk engagerar sig och så men det blir lite väl mycket ibland.

Osv, osv...

Någon som känner igen sig. Jag gör det i alla fall.

Skyldig.

Ligg-logg

Såg förresten i TV-programmet Bubblan (mitt och barnens söndagsnöje när maken utövar idrott) att Facebook hade fått en ny applikation, nämligen en ligg-logg där man kunde lista personer man haft sex med. En sex-lista.

Själva idén med Bubblan är att tre personer som varit "inlåsta" utan uppkoppling till omvärlden (ve och fasa!!!) i några dagar ska gissa på vilka händelser som ägt rum när de varit borta. De får ett antal alternativ presenterade för sig och sedan ska de gissa vilket alternativ som är sant bland flera falska påståenden.

Det intressanta här är dock inte programidén i sig, utan det faktum att två av tre deltagare i Bubblan definitivt trodde på Facebooks ligg-logg, som dessvärre var ett falskt påstående. Nu är bara frågan, hur länge dröjer det innan ligg-loggen kommer?

Idén har ju uppenbarligen potential. Kan ju bli riktigt intressant faktiskt. Hur lång lista har du liksom? Kan också se framför mig hur helt oväntade konstellationer dyker upp i varandras loggar. Lek med tanken en stund...

Själv loggar jag ut.

Week from hell

Min week from hell är avklarad. Nu var den förstås inte så dramatisk som rubriken antyder men jag är ändå glad att den är över. Det har varit fullt upp, både på jobbet och privat. Ni vet ju hur det är nu i maj, när alla aktiviteter ska avslutas och det ska vara picknickar, klassresor, övernattningar och allehanda jippon var och varannan kväll. Och även om det är roligt krävs det en hel del logistik för att få Familjen Någorlundas liv att gå ihop under denna period. Men vi är av ett segt virke, jag och kära maken. Vi kavlar upp våra ärmar och kämpar på. Fast nog svär vi i hemlighet över ännu en picknick eller trivselaktivitet.

Ser ändå fram emot nästa vecka som bär med sig många spännande nya utmaningar, för att sedan avslutas med en stor fest på lördag och Gröna Lund på söndag. Vid närmare eftertanke är det nog inte så smart att ta det i den ordningen men det ligger tyvärr utanför min kontroll. Trettio 12-åringar på Gröna Lund 11-17 dagen efter. Återigen, det är bara att bita ihop.

Om jag är gnällig?

Ja.

God natt

Nu ställer jag klockan på 04.45 och går och knyter mig. I morgon bitti drar jag mot nordligare breddgrader för lite kompetensutveckling och samkväm med trevliga kollegor. Blir nog inte mycket bloggat då men...I'll be back!

Förhoppningsvis lite klokare också.

Schampobrist!

Hur kommer det sig att vi har tre flaskor med balsam och inget schampo???

Kan det ha att göra med att jag alltid överkompenserar när jag handlar balsam? Men det har ju fungerat i sådär 10 år nu (sedan även den yngsta dottern började få lite antydan till hår vid 2 års ålder).

Vi är tre långhåriga tjejer i familjen och av någon anledning har det alltid gått åt dubbelt så mycket balsam som schampo. Tills nu. Är det jag som börjar bli tunnhårig månne?

Hjälp!!

(bilden föreställer en hårfager stor dotter)

Mot nya utmaningar...eller?

Idag har jag tagit min nya vana till en högre nivå. Har lyckats jogga 3,6 km utan större besvär. Innebär detta att jag fortsättningsvis måste jogga minst denna sträcka varje gång jag ger mig ut nu? För i så fall vill jag bara tala om att min joggingpartner (hund med chihuahua-gener) är väldigt, väldigt liten och kanske inte orkar detta. Vill bara förtydliga det ifall någon därute undrar var motståndet sitter. Sen är det ganska praktiskt att skylla på hunden också eftersom hon är den enda familjemedlemmen som inte läser bloggen.

Psst! Måste också tyvärr erkänna att joggingturen raskt kompenserades med två hembakta snickersrutor.

That´s me.

Handdukslogistik

Hos Osloskånskan kan man läsa om miljömedvetenhet kopplat till handdukar. Det fick mig att tänka på hur vi hanterar handdukar i vårt hus, vilket i sin tur fick mig att fundera över hur andra familjer gör. Jag får liksom ingen ordning på hur handuksrutinerna ska se ut. Om hushållets sammanlagda handdukar är rena får de inte plats i badrumsskåpet. Om några ligger i tvättkorgen ökar chansen markant att de som fortfarande är rena får plats i skåpet. Trots detta ligger det sällan några handdukar i skåpet utan de allra flesta hänger över handdukstorken. Några hänger alltid på trappräcket, förmodligen på väg ner i badrummet igen. Om de hamnar i badrummet igen hängs de av någon anledning på handdukstorken i stället för att snyggt och prydligt vikas in i skåpet igen. Vilket i och för sig är sunt, för de är ju inte rena.

Å andra sidan är ju handdukarna som hänger på handdukstorken inte heller rena. Dessa används, trots detta faktum, både en och två gånger innan mamman i huset tycker att hon sett dem hänga där lite för länge och bestämmer sig för att de ska till tvättkorgen. Då ersätts de av de rena handdukar som ligger i källartrappan, på väg upp till badrummskåpet. Varför ligger de aldrig i det tomma badrumsskåpet? De hinner liksom aldrig dit.

Mycket logistik kring handdukarna i vårt hus och ändå kan man inte vara säker på att få ett nytvättat exemplar att torka sig med. Men vi verkar ju i alla fall vara miljömedvetna (återanvändning). Och vi är rena. I alla fall Någorlunda.

Hur gör ni?

Ps! Såg ni? Jag har lärt mig att länka:-)

Guitar heroes

Det är mitt i natten och maken och äldste sonen sitter och plinkar på en gitarr här bredvid mig. Jag skulle ha velat lägga in en bild på denna idylliska far/son stund men äldsta dottern har lagt beslag på kameran, ni får helt enklelt föreställa er.

Tänk er en man (med ganska simmiga ögon efter en trevlig kväll hos goda grannar) och en tonårsson (som hedrar oss med sin närvaro denna kväll).

Och en mamma, vars hjärta sväller över av stolthet över dessa fina två.

Sämst på teknik

Jag är verkligen sämst på teknik. Har använt halva morgonen till att försöka rädda det jag ställde till med igår kväll. Jag lyckades radera min lista med alla favoritbloggare och även ta bort min Någorlunda-profil från deras sidor. Istället dök mitt namn upp, i kombination med en grå liten gubbe.

Jag tror att jag lyckats ställa det till rätta nu.

Lovar dyrt och heligt att aldrig mer blogga efter en tjejkväll med rödvin...eller, nja...

Absurt

Och när jag skulle dela föregående inlägg med mina Facebookvänner fick jag följande kod:

Mr Broil

Nu fick jag faktiskt gåshud.

Gåshud, inte kyckling. Eller som äldsta dottern sa när hon var liten och frös:

-titta mamma, jag har sån där anka på armarna!

Udda smak

Min man sitter och tittar på ett mysko program där man mosar ner en kycklig i en ölburk (ja, den var redan död, tack och lov).

Förra veckan tittade han på Afghanska idol.

Det är tur att vi i alla fall har barnen gemensamt.

Hatt eller ej

Någon sa att man måste ha hatt på brittiska bröllop. Rekommenderade mig att hyra "Fyra bröllop och en begravning" för lite vett och etikett. Ok, hyra filmen i studiesyfte (trots att jag redan sett den) kan jag göra...men HATT???

Snälla någon, säg att det är en hemsk, ond dröm.

Bröllopsvånda!

Verkar som om vi kommer att bli bjudna på bröllop i England i januari. Kul, men HJÄLP! Vett och etikett är svårt nog på hemmaplan...
Hur uppför man sig på brittiska bröllop? Hur ska man klä sig? Vilken typ av presenter ger man?

Någon?

Ur barnamun

Delar av familjen packar in sig i bilen för en liten utflykt. Mamman kommer sist i vanlig ordning och dottern hittar på bus genom att ta mammans plats. Mamman kommer ut, finner sin plats upptagen och hoppar in i baksätet. Yngste sonen, med stora ögon:

-mamma, får stora verkligen sitta där bak?

Ur hans perspektiv är det en helt logisk fråga, men vi skrattar gott.

Fröken Fumlig

Igår, precis när jag värmt min mat och satt mig ner för att äta, spillde jag naturligtvis ut hela vattenglaset. Fick ägna en stund åt att torka, varpå maten hade svalnat betydligt när jag väl kunde sätta mig. Och jag gillar varm mat.

Idag, precis när jag hade packat ihop mina saker för att åka hem från jobbet, skulle jag bara ställa in en pärm i hyllan först. Naturligtvis var pärmen inte ordentligt stängd och allt rasade ut. Jag fick ägna en ansenlig stund åt att sortera in papper. Och jag gillar inte att sortera in papper.

Varför händer sånt här alltid mig?

Pust

Joggat med kära maken igen. Efter rundan gick vi sakta, djupt flåsande mot bilen. Maken tittade bort mot det gamla caféet som finns vid friluftsområdet och kläckte ur sig följande:

-har de inte lagt om taket på det där huset?

Allvarligt. Jag bara undrar, hur funkar män egentligen? Jag har fullt upp med att överleva och han småpratar om nya tak.

Ja, jisses.

För det kan väl aldrig vara så att han har bättre kondition än mig? Schhh, håll tyst om det i så fall!

Töntvarning/tantvarning

Idag blev jag lycklig ägare till ett par Ecco, så mjuka att det känns som skumgummi under fötterna. Jag formligen svävar fram. Jag blev samtidig 800 spänn fattigare. Men det var det värt.

Konstigt, när jag var yngre var Ecco det töntigaste man kunde ha. Killen som gillade mig hade alltid Ecco (måste haft välbärgade föräldrar) varpå jag dissade honom per automatik. Det fanns liksom inte i min värld att vara ihop med en Ecco-tönt. Som tur var hottade han upp sig, lade Eccosarna på hyllan, skaffade sig långt hår och ett par Adidas Stan Smith.

Nu är det jag som är tönten. En fattig tönt dessutom. Men jag kommer i alla fall att gå med fjäderlätta steg hela sommaren. Återstår väl att se om maken står ut med mina fotriktiga skor eller om det är min tur att bli dissad nu...

Vad hände med "kunden har alltid rätt"?

Köpte en skjorta på rean till äldste sonen för några dagar sedan. Det var en vild chansning, det är det ju alltid när man vågar sig på att köpa kläder till tonåringar. Den här gången hade jag tur, då den föll unge herrn i smaken. Det fanns dock en sak som var mindre bra, nämligen att den hängde som en hösäck på hans kropp. Chansen att byta till en mindre storlek i samma butik fanns inte alls eftersom jag visste att det inte fanns fler skjortor av samma sort i just den butiken.

Nu för tiden är det ju sällan något problem att byta/lämna tillbaks ett plagg som inte passar. Då jag handlade skjortan hade jag ändå försäkrat mig om att det gick att byta i någon annan av den stora kedjans butiker om det skulle behövas. Byta eller tillgodokvitto var okej, inte pengarna tillbaks eftersom det var rea. Fair deal.

Idag skulle jag köpa ett plagg till yngsta dottern efter jobbet. Tog även med mig skjortan till butiken (som var samma kedja men på en annan ort) för att slå två flugor i en smäll. Jag plockade på mig plagg till ett större värde än vad skjortan hade och beredde mig på att lämna tillbaks skjortan och sedan betala mellanskillnaden för de andra plaggen. Följande utspelar sig:

expedit (osäker röst): tyvärr kan vi inte ta emot herr-rea i den här butiken
jag (känner hur jag reser ragg): nehej, varför inte det?
expedit(som om det vore självklart): vi har ingen herravdelning och vi kan inte skicka till andra butiker
jag (blir pms-häxa i behov av urladdning): nehej, men det betyder alltså att jag ska behöva åka till en annan butik för att lämna tillbaks ett plagg som ni har sagt att jag kan byta i vilken som helst av era butiker?
expedit (flackar med blicken och undrar om det hemska kvinnan framför henne tänker ställa till en scen): ja, asså det är inte jag som har betsämt...
jag (känner mig som Sverker i Plus, fast jag är arg på riktigt): nehej, men det är tydligen jag som ska drabbas?
expedit (tittar skeptiskt på den jobbiga kunden): mummel, mummel...
jag (slänger mina saker på bänken och går): då vill jag faktiskt inte ha någonting längre

Jag marscherar surt ut därifrån. Stackars tjej. Eller inte. Och det som irriterar mig mest nu efteråt är att hon sa att hon inte kunde ta emot herr- REA. Hade hon tagit emot herrskjortan om jag inte köpt den på rea då eller? Trots att det inte fanns en herravdelning. Jag ska minsann kontakta dem i morgon och ställa dem mot väggen, se till att rätt person får ta pms-häxan denna gång...

Varde ljus!

Idag köpte jag ett trepack tändare. Vi har gjort slut på alla tändstickor för länge, länge sedan (bister vinter i år) och det har visat sig vara stört omöjligt att komma ihåg att köpa nya. Under tiden har maken använt sig av något slags gastub som man ska trycka på så pyser och fräser det alldeles förskräckligt och har man tur så blir det eld. Denna tub används dock inte enbart för att tända i kaminen, utan även för att tända värmeljusen på fredagskvällen. Maken går omkring och hummar om vilket bra köp tuben var och hur praktisk den är. Mmm, jättepraktisk. Det är ungefär som om jag skulle blåsa ut ett ljus med en brandsläckare. Ni hajjar va? Jag vägrar att röra eländet.

Idag fick jag då, som av en händelse, syn på ett trepack tändare då jag stod vid kassan i ett stort varuhus. Yes, tänkte jag, nu är glömma-tändsticks-förbannelsen bruten. Skit samma om det är tändare, det funkar ju precis lika bra, även om det inte doftar lika gott när man tänder ljus. Gillar ju annars svaveldoften skarpt. Nu slipper jag i alla fall be om hjälp varje gång jag vill tända värmeljus. Det känns liksom inte riktigt bra att vara en modern kvinna och inte kunna tända ljus själv. Nöjd med min rådighet packade jag ner tändarna och åkte hem.

För en liten stund sedan skulle jag lägga in tändarna i skåpet. Jag vände på förpackningen för att se om jag kunde hitta någon öppning i den barnsäkra plasten. Tänkte plocka ur tändarna ur förpackningen på en gång för att slippa pilla med det senare. Döm om min förvåning när jag på baksidan såg en triangel med en eldslåga i. Varning för eld? Hur tänkte de nu? Är det inte just eld man vill ha om man köper en tändare?

Det är en förunderlig värld vi lever i, särskilt i Sverige, överbeskyddarnas Eldorado.

Varde ljus!

I behov av kompetensutveckling

Jag skulle, om jag kunde, länka till andras kloka och mindre kloka inlägg. Jag vet inte hur man gör, men jag har fått instruktionen av sonens flickvän så nu är det bara lathet och att jag inte orkar sätta mig in i hur det fungerar som hindrar mig. Jag är en otacksam människa, helt enkelt.

Jag skulle, om jag kunde, även hämta en award hos Oskoskånskan. Men jag vet inte hur man gör! Jag beundrar verkligen alla proffsiga bloggare som fattar hur den här världen hänger ihop. Jag gör det inte. Jag skulle säkert kunna googla mig fram till att fatta, men skippar det. Är helt enkelt för lat just idag. Men tack ändå. Jag är smickrad. Tror jag (eftersom jag inte riktigt fattar vad det innebär).

Jag skulle, om jag kunde, även fräscha upp layouten på bloggen. Den är ju mörk och hemsk, utstrålar domedagsstämning i jämförelse med andras. Men jag gör det inte. Är för lat igen. Men det kommer så småningom, tror jag. Har ju ett ganska aktivt liv utanför cyberrymden som också behöver levas. Var sak har sin tid.

Men alla ni som läser bloggen, trots dess brister, stort tack! Jag blir lika förvånad varje gång jag ser hur det rasslar till i besöksloggen efter ett inlägg. Tackar allra ödmjukast!

Kompetensutvecklingen tar vi en annan dag.

Idag är jag för lat.

Bra flow och återkrav

Jag har ganska bra flow just nu. Husbygget går framåt, jag trivs på jobbet, barnen mår hyfsat bra (även om de är lata som vanligt) och ja, ni har ju märkt att jag börjat motionera. Jag har faktiskt joggat två gånger nu så nu är den nya vanan befäst. I alla fall är den det just idag. Vem vet hur morgondagen ser ut? Idag: motionär, i morgon: latmask? Mycket troligt scenario.

Det finns dock tillfällen då jag inte har så bra flow. Tre stora bokstäver: CSN. Trots att jag gjort mitt bästa för att redovisa inkomsten för 2008 gick det inte vägen. I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett återkrav och väntade på mig. 26 000 kronor vill de ha tillbaks. Trevlig helg.

Jag kommer att betala eftersom alternativet att fly landet inte är ett alternativ för mig. Men surt är det. Jag får dock skylla mig själv som valde att utbilda mig i vuxen ålder, efter att ha fått fyra barn och skaffat mig utgifter som bil, båt och villa. Att jag just på grund av dessa utgifter var driftig nog att studera 100 procent samtidigt som jag arbetade 65 procent på tre olika arbeten, det straffas jag nu för.

Men jag tänker inte hänga läpp.

Jag tänker betala.

Men jag tänker INTE se glad ut.

Jogging

Bara så ni vet.
Jag har joggat.
Och jag överlevde.

Sumpad chans

Idag har jag spelat innebandycup. Vid min enda riktiga målchans valde jag att spela min fot i stället för bollen. Foten rullade inte in i mål, konstigt nog. Skit. Jag fann mig skrikande åt mig själv, värre än den värsta surskalle. Pinsamt.

Dålig förlorare? Moi?

Jag gillar bara inte att det andra laget (som bestod av 17-åriga, vältränade tjejer) vann. Och framför allt gillar jag inte att min kondition inte riktigt räcker till för att göra det jag vill på planen. Så, i morgon blir det jogging.

Sen ska ni få se....hämden är ljuv.

Kundvård?

Man utsätts verkligen för prövningar när man bygger hus. I vårt fall är den stora bromsklossen husföretagets säljare, vars intresse för oss bleknat betydligt sedan vi skrivit på papprena. Han är den där typen som har ett riktigt säljtugg och bara kör över våra frågor med ett "det ordnar sig" eller "det är inga problem" eller, värst av allt, "det löser vi sen".

Sen? Ja, om det vore så att han löste sakerna "sen" vore väl allt frid och fröjd. I hans fall har det aldrig hänt hittills. Nej, vi har ett motsatt scenario här. Han säger att det löser sig "sen", vilket i praktiken innebär att vi måste ringa och tjata, maila och ligga på som attan för att något ska hända. Trots att han får mail och telefonssamtal där vi i kort ton (har gett upp den vänliga tonen) förklarar vad som saknas för att vi ska kunna gå vidare händer ingenting förrän han tycker att det är dags. Vanligen flera veckor efter att vi tyckte att det var dags. Morr.

Jag tänker mig in i hur det skulle se ut om jag behandlade mina kunder så som han behandlar oss. Jag skulle vara rökt i min bransch på två röda. Hur kan det komma sig att han kommer undan med detta? Är det bara för att han är i byggbranschen och det är allmänt vedertaget att det ska vara lite si och så med det mesta (tack TV 4 för "Fuskbyggarna", det programmet spär ju verkligen inte på mina fördomar)?

Det kanske kan vara en del av sanningen men framför allt tror jag det handlar om att man inte vill bråka. Man vill verkligen att allt ska gå i lås vilket leder till att man accepterar en lägre servicenivå än man borde bara för att det inte ska bli etter värre. Inte kan vi byta ut honom heller, det finns ingen annan respresentant på orten där vi bor.

Sedan tror jag inte han uppfattar det som så illa som vi gör. Han är bara en liten, liten pojke som fått axla en för stor roll. Och visst finns det seriöst folk i byggbranschen och visst finns det seriösa säljare som tar hand om sina kunder. Synd bara att vi inte träffade på en av dem.

Skål!

Och danskarna strejkar för att de inte får dricka tre pilsner på arbetstid. Det är en förunderlig värld vi lever i. Undrar stilla vad som skulle få svenskarna att strejka?

Turk-burk

Mannen på den turkiska yoghurt-burken är tydligen grek och stämmer nu företaget på 50 miljoner. Varför frågade ingen mig? Jag kunde ställt upp gratis, turk eller ej.

Sluta riva, börja bygga!

Nu väntar ännu en helg full av aktiviteter från morgon till kväll. Som vanligt handlar det om innebandy, på längden och på tvären. Skulle någon dötid, trots detta, ändå uppstå är det bara att gå ut på tomten och röja. För som om det inte räckte med att riva ett hus och ta hand om bråten, har maken och gode grannen även gått loss på träden och lagt ner dem. Tja, det är väl bara att kavla upp ärmarna.

Men man undrar ju: kommer vi någonsin att sluta riva? Just nu känns vårt husbygge faktiskt väldigt destruktivt. Vi gör ju liksom tvärtom mot det vi vill. Fast i och för sig var nog herrarna ganska belåtna med att få använda motorsågen. Ännu mer nöjda var de nog med den efterföljande, obligatoriska ölen skulle jag tro.

Men lilla jag, som inte går igång på motorsågar och trädfällning undrar försynt: kommer vi någonsin att börja bygga? Skapa? Låta kreativiteten flöda? Jag vill se tapeter och köksluckor. Kuddar och värmeljus. The piff. Lull-lull.

Just nu känns det väldigt, väldigt långt borta.

Men jag lever på hoppet, kavlar upp ärmarna och tar ännu en vända till containern.

Vadihelveteärdetförjävlaväder?

Vadihelveteärdetförjävlaväder? Jagharintebeställtmersnönuochingenannanheller,hoppasjag. Celineharjufaktisktfåttennycykelochjagharpackatundanvinterkläderna. Sådetså.
Snö,vikhädan.

En händig tjej...eller?

Idag har jag gjort ett seriöst försök att hjälpa till ute genom att riva ett staket. Till min hjälp hade jag en slags elektrisk såg. Det kan ha varit en motorsåg kanske, jag vet inte om det är någon skillnad. El/motor/same/same... Den gick på el och lät förbannat högt i alla fall.

Kära maken skulle instruera. Som män gärna gör. Jag gjorde förstås helt fel. Icke godkänt. Men skam den som ger sig. Till slut fick jag till ett bra grepp och under bistert överinseende av maken började jag såga. Eller, gjorde ett försök att såga snarare.

Det var ju skitjobbigt! Hela jag skakade. Maken klev så klart in och räddade situationen. Kom på att det nog var lättare med ett koben (som tydligen är slang för kofot, varför fattar jag aldrig sådant? Tänk, nästa gång jag ska handla ett hundben till Nelly ska jag be att få en hundfot, om det nu är så självklart. Ska bli intressant att se hur expediten reagerar på det). Hur som helst, koben/fot var inte aktuellt för min del så projekt riva staket lades ner.

Jag ville ju hemskt gärna bidra utomhus på något vis. För ni vet, det där som man gör inne, det syns liksom aldrig lika mycket. Ingen skugga ska falla över maken, för han är en modern man som tror på jämställdhet. Han är bara inte riktigt lika övertygad om att det går att praktisera på hans fru. I alla fall inte när det gäller att utföra kroppsarbete. Jag är benägen att hålla med (fast det handlar förstås mest om kvinnlig list, det fattar ju alla tjejer som läser det här).

Efter det misslyckade försöket med staketet kom han på att jag i stället kunde lasta gammal takpapp på en skottkärra. När kärran var full (efter cirka fem minuter) frågade jag var han ville att jag skulle tippa takpappen någonstans. Vi ska nämligen beställa en container som hämtar allt skräp i veckan så att vi kan börja med grunden till det nya huset. Alltså behöver vi göra en hög någonstans. Maken menade att det var lika bra att takpappen låg kvar i skottkärran tills containern kommer. Ok, då var jag utan arbetsuppgift igen.

Vid det laget gav både han och jag upp tanken på att vi gemensamt skulle röja tomten och jag gick in och sorterade ut vinterkläderna i stället. Och skorna. Och plockade ur disken. Och tvättade. Och gav barnen mat. Och dammsög. Och skurade toaletten. Tja, någon måste ju göra det också. Fast det är vanliga, tråkiga saker som inte är lika påtagligt viktiga som utesysslorna.

Men säg inte att jag inte försökte.

Jag är en händig tjej jag.

I alla fall inomhus.

Jag har ett liv!

Jag har tydligen ett liv. Ja, för ibland kan man ju undra om jag inte gör något annat än sitter med en dator i knät. Tydligen gör jag andra saker också för jag har inte varit här inne på en vecka. Nu är jag här igen. Vad har jag då gjort?

Tja, inte mycket som är värt att nämna. Vanliga saker som att gå till jobbet, köra barnen till diverse aktiviteter och andra triviala saker. Och så har vi rivit hus. Det är sådant man gör i vår familj just nu.

I morse var jag i och för sig på en riktigt idyllisk morgonpromerad med hunden och två cyklande barn. Vi gick längs stranden och Linus, 8 år, fick syn på ett par svanar:

-Titta mamma, svanar...fast de är väl ganska farliga, eller?
-Ja de kan vara riktigt sura så dem ska man akta sig för.
-Ja, jag tycker de är ganska negativa i alla fall.

Huvudet på spiken.

Och just spikar ligger det gott om på vår gräsmatta nu.

Klicka hem en lugg

För den som redan har allt kan jag tipsa om att man nu kan köpa en lugg på nätet.

Den är avsedd för tjejer som lätt vill kunna förändra sin frisyr. Det tycker jag är lite väl inskränkt. Jag kan i alla fall tänka mig flera användningsområden, till exempel skulle även män kunna ha nytta av den. För mannen där hårfästet börjar krypa uppåt kan lösningen vara en hemklickbar lugg. Kanske skulle den även kunna fungera som tupé light? Tja, vad vet jag.

Själv skulle jag tycka det var lite konstigt att komma till jobbet med olika lugglängd varje dag. För att inte tala om hur förvirrade mina kollegor skulle bli. Men jag är förmodligen gammalmodig (och förutsätter tydligen att mina kollegor också är det) och inte så öppen för nya utmaningar, särskilt inte i form av hemklickbara luggar.

Men det kunde i och för sig vara praktiskt att äga en hemklickad lugg de där gångerna man varit hos frisören och blivit av med mer hår än vad man planerat. Att blött hår drar upp sig när det torkar borde faktiskt vara lektion nummer ett på frisörskolan. Det är verkligen en brist i utbildningen idag kan jag intyga. Kanske kunde salongerna, som en välvillig gest, satsa på att dela ut luggar till missnöjda kunder? För det är ju onekligen svårt att lägga tillbaks bortklippt hår på annat sätt. Det skulle ju även ge kunden möjlighet att använda luggen i nacken vid behov, som extra bonus.

Kan ni komma på fler användningsområden?

Själv känner jag mig lite luggsliten.

Häxan Surtant och kösystemet

Nyligen skulle jag på en undersökning i den offentliga sjukvården. Framme vid kassan rådde stor förvirring kring kö-systemet. Ett antal lappar fanns uppsatta som troligen var avsedda att förklara hur man skulle uppföra sig. Tyvärr bidrog dessa enbart till större förvirring för oss stackars patienter. Det kan ju kanske till viss del förklaras av att de var placerade efter kassan.

Tanken var tydligen, förstod jag senare, att man först skulle välja nummerlapp beroende på vilken typ av undersökning man skulle göra. Smidigt. Stor sekretess. Nu var det inte så känsliga saker men ändå. Föreställ er hur det skulle se ut på gyn till exempel med detta system:

"för herpes genitalis, var god tag rosa lapp"
"för dagen efter piller, var god tag grön lapp"
"för oregelbundna blödningar, var god tag gul lapp"
"för illaluktande flytningar, vad god tag blå lapp"

Eller hur.

Lapparna var således placerade så att man var tvungen att gå förbi kassan för att se dem, bra tänkt där! Naturligtvis resulterade det i att alla som kom totalt missade lapparna och i stället snällt ställde sig i kön, för så gör vi ju i Sverige.

Väl framme vid kassan möttes jag sedan av den där typen av person som jobbat alldels för länge på samma jobb. Ni vet, den där bittra personen som helt lyckas ignorera att man står där och ler lite osäkert för att få ögonkontakt. Hon trycker helt sonika fram nästa nummer utan att ägna dig en blick.

Snäll som man är retirerar man och drar sig mot nummerlapparna. För under tiden i kön har man ändå lyckats uppfatta att det pågår något och nu har poletten trillat ner, att det ska vara nummerlappar här. Okej då. Jag letar reda på automaten och väljer en lapp för mitt syfte. Då läser jag vidare på lappen.

"var god sitt ned i väntrummet längre bort i korridoren så syns ditt nummer på displayen när det blir din tur"

Då anar jag plötsligt ett visst motstånd inom mig. Jag känner att jag inte vill sätta mig i ett rum längre bort i korridoren. Jag var ju nyss först i kön! Köbeteende är vår tids revirtänkande tydligen. Jag inser att jag måste stanna kvar nära luckan och bevaka min plats, något annat vore otänkbart. Tydligen är detta inbyggt i människan för alla andra verkar känna likadant. Således är vi en liten klunga människor, nej patienter menar jag förstås, som står och häckar vid kassan medan vi kastar misstänksamma blickar på varandra, beredda att sticka fram en vass armbåge om det skulle behövas.

Häxan Surtant ägnar oss fortfarande inte en blick. Nästa gång det blir min tur närmar jag mig ödmjukt leende luckan. Ni vet, man tassar så där försiktigt på tå som man gör när man har en surtant framför sig. Ungefär som när man vill reklamera en vara som inte hållit måttet och man bemödar sig om att vara extra trevlig eftersom man allt som oftast är utlämnad åt personalens godtycke, trots reklamationsrätten.

Häxan Surtant tittar fortfarande inte på mig när hon ber om min legitimation. Men hallå??? Varför ber du om legitmationen över huvud taget om du ändå inte tänker titta på mig, får jag lust att fråga. Men jag tiger snällt. För jag är väluppfostrad och vet hur man uppför sig. Jag betalar och sätter mig snällt på anvisad plats. Nu har jag tydligen inte längre några problem med att sitta längre bort i korridoren, konstigt nog.

Men det gnager lite i magen. Det är andra gången på kort tid som jag besöker sjukvården och får ett bemötande som lämnar mig med en känsla av utsatthet. Och då är jag ändå van vid miljön, har tidigare jobbat på sjukhus i många år. Tänker på alla dem som ska på en obehaglig undersökning eller som oroligt väntar på provsvar. Hur ska detta inte kännas för dem?

Fy fan.

Byt jobb människa!

Och se för fan till att flytta fram kölapparna framför kassan!

Våffeldagen

Två sådana här fina våfflor åt jag till middag idag. Till efterrätt blev det en halv "vanlig" våffla med sylt och ett tunt lager vispgrädde. Försöker verkligen bli av med sötbegäret men lyckas inte helt. Tyckte jag gjorde en ok prioritering med våfflorna i alla fall.

Efter maten spelade jag innebandy i en timme. Alla som någon gång provat denna sport vet att det inte finns mycket som är jobbigare (rätta mig gärna). Jag fick håll två gånger, vilket i och för sig säger en hel del om min kondition. Andra kanske tycker det är piece of cake att rusa som en idiot efter en boll i en timme. Men för den borne latmasken var detta ett riktigt framsteg. Klappa mig gärna på axeln.

Down Memory Lane

Har varit på besök hos Osloskånskan (måste verkligen lära mig hur man gör länkar...någon???) och hon ledde mig osökt in mig på Memory Lane:

När min äldste son var liten var det väldigt populärt med reklam för allehanda bindor och trosskydd som illustrerades med blå mens. Ja, ni kommer väl ihåg? En gång frågade jag honom om han visste vad det var för något som visades på teven. Sonen tittar på mig som om jag vore helkorkad:

-ja men det är ju såna där man stoppar i skorna.

Självklart.

Sulor.

Ps! Mobba honom inte nu!

Läxor med dambesök

Det skrattas väldigt mycket från tonårssonens rum, där han och tjejen läser läxor.Undrar vad som är så kul?

Eller...jaha...ni tror inte att de läser läxor?

Okej, jag fattar. Jag är grundlurad. Tur att ni finns.




Men nåt roligt står det väl i de där böckerna i alla fall?!

Kvalitetstid

Kvalitetstid har fått ny innebörd. Nu är det när barnen har pingisträning och jag får en hel lyxig timme med lill-sävgerskan. Vi sitter där på en bänk och avhandlar livet i stort och smått under en timmes tid på fredagkvällen. Männen är hemma och lagar mat. Bra ordnat, eller hur?

Vissa störningsmoment får man dock räkna med:
-mamma, jag har ont i magen
-mamma, jag vill inte spela med den där killen, han gör fel
-mamma, jag orkar inte mer, jag vill vila
-mamma, mamma, mamma.....

Besvärliga barn. Ser de inte att vi är upptagna. Vi har en endaste timme i veckan. Hur många timmar har inte de ihop med sina kompisar? Inte är vi där och avbryter då heller?

Trots dessa små störningar som vi hanterar med ett moderligt leende, en klapp på huvudet och små uppmuntrande tillrop lyckas vi faktiskt avhandla en hel del. Kvinnor kan verkligen. Simultankapaciteten är på topp.

På en timme lyckas vi gå igenom: sjukdomsstatus, skolstatus, jobbstatus, grannstatus, byggstatus och diverse annat trots de små incidenterna med barnen. Dessutom hinner vi med lite studie- och yrkesvägledning.

Inte illa pinkat om man betänker att vi är två Familjer Någorlunda med ganska många personer att avhandla.

Förresten, är egentligen två Familjer Någorlunda lika med en Familj Annorlunda?

Latmasken

Idag skulle jag ha spelat innebandy. Det blev inte så. Jag blev fast på en "Vårsalong" som är ett finare namn för ett öppet hus i skolan. Barnen uppträdde, visade upp sina fina alster de gjort under terminen samt krängde fikabröd för att få pengar till klassresan.

Alltså, kan man inte bara betala direkt och slippa fika tills det sprutar ur öronen för att de små liven ska få komma någon vart? Nej,usch det är ju absolut inte politiskt korrekt av mig att ens tänka tanken. Det beror ju bara på att jag har så dålig karaktär och inte kan avstå sötsakerna. Jag håller alltså låg profil och fikar på. Förresten hade de bakat jättemycket och det var jättegott!

I alla fall så drog tillställningen ut på tiden vilket medförde att jag missade innebandyn. Vad gör man inte för sina barn? Så klart man ställer upp. Så i stället för att motionera och bränna kalorier satt jag stilla på en stol och mofsade i mig kalorier. Som jag dessutom betalade för. Hur dum får man vara? Och vet ni vad det värsta är...*viskar*... jag sinkade nog hemfärden bara lite, lite grann så att jag inte skulle hinna...

Latmasken bor i mig om någon undrar var den är! Är annars i mer behov av en binnikemask, lite tillfälligt bara.

Ps! Till mitt försvar får väl tilläggas att jag haft en intensiv dag på jobbet vilket även inkluderade en mässa och lång resväg.

Vid närmare eftertanke är det väl det som kallas en dålig ursäkt?

Hundkiss

Min hund kan stå på händer och kissa.
Av någon anledning är det väldigt viktigt för hundar att kissa på andra hundars kiss. Den som har kissat överst har makten i grannskapet. Så är det.
Om man då är en liten Chihuahua/Bischon Frisé- blandis och det är väldigt höga snövallar ute, innebär det att man som hund måste klättra upp i snövallarna om man vill kissa ovanpå de stora hundarnas kiss. Min hund har löst det på annat sätt. Hon ställer sig helt enkelt på händer och kissar uppåt.
Så begåvat.
Matte är så stolt.

Ett annorlunda inlägg

Detta är ett annorlunda inlägg. Mer personligt. I skrivande stund vet jag inte ens om jag någonsin kommer att publicera det. Detta av hänsyn till personerna i mitt liv. Jag kommer inte heller att länka det till Facebook, som jag annars gör. Ni som trots allt hittar hit ändå ser det. Så får det nog bli.

När ens barn drabbas av något råder det ingen tvekan om att man som förälder gladeligen skulle byta plats med barnet. Att ta olyckan, sjukdomen eller till och med döden, för att barnet ska få vara friskt och leva sitt liv. Som förälder värderar man sitt barns lycka framför sin egen, utan reservationer. Det är ganska fascinerande egentligen. Det måste ju vara den ultimata, villkorslösa kärleken. Ja, så är det förstås. Naturens eget fantastiska sätt att säkra sin överlevnad. Skulle vi hamna i en situation där vi faktiskt kan välja, väljer vi att låta den starkaste överleva, den som är yngst och har livet framför sig.

Därför är det överjävligt att man faktiskt inte kan byta plats med sitt barn. Att man inte kan idka byteshandel med...ja, med vem egentligen? Ödet? Djävulen? Livet sjävt? Jag vill ju bära detta, i stället för mitt barn!

Man kan lätt göra antagandet att min klagan handlar om liv eller död. Så är det inte. Ni som känner mig vet, ni andra får fortsätta undra. Det handlar inte om liv och död, tack och lov. Men det handlar i alla fall om att inte kunna leva det liv man är van vid och om att inte till fullo kunna välja hur man vill leva resten av sitt liv. Att bli begränsad i en tillvaro som man tagit för given. Att hitta ett nytt förhållningssätt till livet. Så är det.

Och jag tror att det är väldigt sant, det man säger om att det finns grader i helvetet. Om man jämför med Fashing (här skulle jag lägga en länk om jag visste hur man gjorde, ni får nöja er med att kolla lite till höger så hittar ni hans blogg) är vi knappt ens i närheten av helvetet. Så kanske är det förmätet av mig att klaga? Jo, så är det nog förvisso.

Men med oron hos den som inte vet hur detta ska sluta, hur det ska te sig nästa gång eller hur det ska komma att påverka huvudpersonens liv har vi ökat temperaturen något i vårt privata helvete.

Fan, varför kan jag inte bara få byta?

Lagen om alltings jävlighet, del 5

Det är nästan lite otäckt när man dokumenterar sina upplevelser. Plötsligt upptäcker man att vardagens små missöden är fler än man tror. Det blir så väldigt konkret i text. Vid det här laget känns det som om denna blogg skulle kunna heta "Lagen om alltings jävlighet" då det tycks vara ett återkommande tema i vår familj. Följande utspelade sig i går kväll:

Fredag kväll innebär pingisträning för Celine och Linus. Detta medför alltid ett visst stresspåslag, då träningen startar redan 18.15. Med tanke på att man ska hinna hem från jobb (som slutar 17) handlar det oftast om att kasta in dataväskan, rycka åt sig pingsattiraljerna samt två barn och åka iväg. Till saken hör att barnens Kungsängen-kusiner också spelar varför vi alla ser det som ett perfekt tillfälle att inta fredagsmiddag tillsammans efter pingisen. Så långt, allt väl och det är naturligtvis jättetrevligt när vi väl har landat där. Från vår familj brukar det vara jag, Lasse, Celine och Linus som kommer. Samt hunden Nelly, som älskar sina "kusiner", lika mycket som de älskar henne tillbaks. Om man kommer ihåg att ta med henne alltså.

I den stress som rådde igår var vi så otroligt nöjda att alla kom med och iväg, fortfarande sams (!) att det inte var förrän när vi kom till Kungsängen som någon kom på att vi glömt ta med den stackars hunden. Inte för att det är världens undergång, hon klarar sig själv i några timmar, men ack vilket dåligt samvete vi fick. Hur som helst hade hon ju behövt få komma ut och göra sina behov innan vi åkte. Stackars :-(

Som tur var hade inte Nathalie åkt iväg ännu. Hon skulle till Tessan i Vallentuna men ungdomarna har ju inte riktigt samma tider för social gemenskap som vi andra har så vi visste att hon var kvar hemma. Jag skickade då ett sms till henne med uppmaningen att gå ut med vovven innan hon åkte iväg. Kvällen var räddad och det dåliga samvetet dövat.

Efter en stund kom ett sms tillbaks med texten:
"hon har redan kissat på hallgolvet".
Ja, ja, inte mycket att göra. Skrev tillbaks:
"ok, men gå ut med henne i alla fall innan du åker".

Det går någon timme till, sedan kommer ett nytt sms:
"det var nog inte Nelly som kissat, det droppar från taket i hallen".

Underbart. Vi ska flytta inom några månader och nu måste vi fixa ett läckande tak. Lagen om alltings jävlighet.

Det stora frågan som jag brottas med nu är: om vi inte glömt hunden, hade taket börjat läcka då?

Ps! När jag säger "vi" menar jag förstås min kära man ;-)

Lagen om alltings jävlighet, del 4

Skulle också kunna vara när man har ett viktigt kundmöte i stan kl. 8.30 en tisdagsmorgon och man åker hemifrån redan kl. 7.00 bara för att vara på den säkra sidan. Man ska bara tanka på vägen och det tar ju max fem minuter. Vid macken försöker man stoppa i kortet i automaten som vägrar att ta emot det, då det verkar ha fastnat ett annat kort där inne. "Var god ta ut kort". Vaddå "ta ut"? Jag försöker ju för f-n stoppa i kortet, idiotmaskin. Provar igen. "Var god ta ut kort". Okej, jag fattar, det är en SÅN dag. En dag när allt ska jävlas med mig.

Nåväl, så lätt blir jag inte stressad. Ha! Det finns ju faktiskt en automat till, precis bredvid. In i bilen, kör ett varv till den andra automaten (heter det automat förresten??). In med kortet, visst det fungerar ju. In med bensinslangen i bilen och...dropp, dropp, dropp...fyra kronor fattigare och det kommer ingen mer bensin. Nu börjar mitt hårt prövade tålamod svikta men jag vet ju att saker och ting brukar ordna sig om jag inte hetsar upp mig så jag tar ett djupt andetag och börjar om proceduren med kortet, som återigen fungerar och...dropp, dropp, dropp...fyra kronor till. DET ÄR INTE SANT! Nu har jag lyckats spendera 15 av mina dyrbara morgonminuter utan att få någon bensin och jag kan verkligen inte åka till stan utan att tanka först.

Kastar mig in i bilen och under högljutt svärande (förlåt mamma) drar jag iväg till nästa mack. Tankar bilen utan missöden och jag är äntligen på väg, 25 minuter försenad. Gör ett snabbt överslag och räknar ut att jag borde hinnna, trots allt. Det är då jag sätter på radion:

"en lastbil och en personbil har sammanstött vid Järva Krog så det kan vara lite trögt att ta sig förbi, räkna med köer där".

Självklart.

Vad annars?


Ps! Jag hann!

Semester

Jag har haft semester. Nu behöver jag semester igen för att vila upp mig. Kan man sätta det i system tro?

Godis!

Det går åt Någorlunda mycket godis i Familjen Någorlunda för att hålla alla nöjda under en tre timmars bilresa till Dalarna. Det vet jag av erfarenhet. Kvällen innan avfärd plockade jag därför ihop en påse i den lokala närbutiken. Påsen kostade 113 kronor. Bara. Okej, jag kanske var lite, lite hungrig när jag handlade, men i alla fall. Det går åt en hel del till sex personer. Dessutom får det ju gärna bli lite över ifall det blir bistra tider. Hellre för mycket än för lite, liksom. Men man kan ju inte låta bli att undra hur kassörskan tänkte...

-ska hon trycka i sig allt det där själv?
-hon borde verkligen inte äta så mycket godis
-hon måste ha ätstörningar

osv,osv

Proffsig som hon var visade hon dock inte med en min vad hon tänkte om mitt godisköp. Det tackar jag för. Fast egentligen hade det varit skönt att få basunera ut i kön:

-nej, nej det är inte jag som ska ha det själv, det är till hela familjen. Och vi är en stooor familj!

Faktum är att varje gång det ska inhandlas lördagsgodis eller "färdkost" tycker jag att det är otroligt pinsamt att vi handlar så mycket. Då är jag väldigt glad att vi är Familjen Någorlunda och inte Familjen Annorlunda.

STORA BOKSTÄVER

Det är svårt för den lilla människan att hävda sin rätt gentemot stora bokstäver:

CSN, FK, AF, SL....

Stora bokstäver äger.

Tydligen.

Lagen om alltings jävlighet, del 3

Kan även vara när:

-man sitter i soffan och den stora tavlan som hänger ovanför soffan trillar ner precis bakom ryggen på en.

Fast när jag tänker efter är det väl mer tur i oturen som man ska åberopa här. Men man börjar ju liksom undra, när ska det sluta, eller annars: vad kommer härnäst?

Lagen om alltings jävlighet, del 2

Kan också vara när:

-man backar ut från en parkeringsplats vid Brännkyrkahallen och tar ut svängen eftersom man har "hörnplats" och där, under den plogade snövallen på hörnan döljer sig ett räcke med en lömsk krok som fastnar i hjulhuset varpå plåten lyfts och lossnar från sina fästen.

-man får ett brev från CSN som påstår att man tjänat för mycket under studietiden och bör inkomma med lönespecifikationer från 2008 innan 15:e mars för att bevisa att så inte är fallet och de har inte alls tänkt på att man ska på sportlov och inte har tid med sånt.

Men jag har i alla fall lärt mig ett nytt ord. Hjulhus.

Lagen om alltings jävlighet

Det skulle till exempel kunna vara när:

-varmvattenberedaren går sönder strax innan man ska flytta till nytt hus och få en sprillans ny varmvattenberedare

-bilens oljelampa lyser när man ska åka på utbildning i Gävle en tidig morgon och det är -23 grader ute och maken vare sig är pigg, eller pigg på att meka

-den andra bilen får punktering på vägen till tåget som ska föra dottern till bussen i storstaden, som ska föra henne till Skavsta, varifrån hon ska vidare till Milano

Tur att jag är så förbannat positivt lagd:

-för det är inte så dyrt med en liten, liten varmvattenbredare som får plats i vårt hus och dessutom kan man ju alltid vara glad att inte kläderna i tvättstugan blev vattenskadade

-för bilen har ju säkert bara fått lite Stockholmssjuka, dvs den är inte van vid -23 så den kommer nog att pigga på sig igen när det töar och dessutom har vi ju sparat lite pengar denna månad

-för då får man ju tillfälle att fråga sina grannar om att låna bil och all kommunikation främjar ju grannsämjan och grannarna är faktiskt väldigt trevliga


Och så det viktigaste av allt: det är ju bara materiella ting!

Tjejmiddag

Var på tjejmiddag igår. Samtalsämnena rörde allt mellan himmel och jord, dock med viss förkärlek för husbygge, skidåkning och gäddhäng. Ljudnivån steg i takt med att nivån i vinflaskorna sjönk. Massa god mat hade vi också, tillräckligt för ett helt kompani. De dessertansvarige skvätte generöst med Marsalavin i desserten, såväl som i sina egna strupar. Flytande Zabaione blev det till slut. Faktum är att sällskapets bilburne inte vågade äta (dricka) upp den. Kvällstrött som jag är bröt jag upp tidigt...nåja jag orkade till halv ett i alla fall.

Det bestående intrycket och en viktig lärdom från denna middag blev som följer:

-man bör inte åka cab om man har gäddhäng


Floff, floff, floff.....

Klagovisa

Det är väldigt mycket snö ute. Mer ska det bli, tydligen. Jag har flera gånger noterat att svenskar är ett klagande folk och den här gången är jag inte sen att hänga på. Samtalsämnet de senaste veckorna:

-Guuud, vad mycket snö vi har.
-Ja, det är inte kloookt.
-Näe, nu får det räcka tycker jag.
-Ja, det tycker faktiskt jag med. Alltså, det är jättefint och så, men nu börjar jag bli trött på det här.
-Ja, samma här...

Någon som känner igen sig? Jag tycker i alla fall att jag har haft den här konversationen ett antal gånger de senaste veckorna.

Och på sommaren låter det likadant, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar.

-Guuud, vad varmt det är.
-Ja, det är inte kloookt.
-Näe, nu får det räcka tycker jag.
-Ja, det tycker faktiskt jag med. Alltså, man ska ju inte klaga när det är så här fint, men ändå, man skulle behöva lite regn så man hinner ta hand om röran inomhus.
-Ja, i alla fall en dag eller så.
-Det behöver ju inte vara så hääär varmt i alla fall.
-Nej, en dag med regn skulle sitta fint, bara det är varmt i luften...

Eller:

-Guuud vad det regnar hela tiden.
-Ja det är inte kloookt.
-Jag tror inte jag har sett solen på en månad nu.
-Nej, inte jag heller, men det är ju bra för växterna förstås.
-Ja, fast inte om det fortsätter så här. Då blir det ju fööör blött i marken.
-Ja, det har du rätt i. Hoppas solen kommer snart...

Tre varianter på samma tema. Slutsatser man kan dra av detta:
-snö är elände
-sol är elände
-regn är elände
-svensken är ett klagande folk


Usch, vi måste skärpa oss!

Ordbajs

Om man är duktig på att ta hand om växter heter det ju att man har gröna fingrar. Om man är duktig på att ordbajsa, har man då bajsiga fingrar?

I så fall vill jag hellre vara duktig på växter.

(11-åriga dottern tyckte i alla fall att det här inlägget var kul)

Statusfunderingar

Status är att:
-åka till Thailand över jul
-åka till Sälen på sportlovet
-handla familjens mat på Ica Viksjö

Hos Familjen Någorlunda
-åker vi till Leksand över jul
-åker vi till Leksand på sportlovet
-handlar vi familjens mat på Willys

Men hey, det är fint i Leksand. Och vi har mat på bordet.
Det är i alla fall Någorlunda.

Röj

Att röja lillstugan är ett stort projekt. Och ju mer man röjer, desto större blir det, konstigt nog.

Äntligen helg?

Äntligen helg. Nu ska vi vila och rå om varandra. Bara vara och kanske ta en promenad i strålande (nåja) vinterväder. Vi ska ha fredagsmyyyys och lördagsgodis och odla våra sociala kontakter.

I praktiken blir det nog inte riktigt så hos Familjen Någorlunda. Fredagen inleds med en hektisk arbetsdag där jag startar i Uppsala för att landa i Jakobsberg och där emellan har jag avverkat Arlanda Stad. På vägen hem måste jag hämta ut en medicin som naturligtvis är slut på det tilltänkta apoteket, varför jag måste välja ett annat. Har även lovat lill-svägerskan att inhandla hamburgerbröd så att vi snabbt ska kunna slänga i barnen ett par hamburgare innan de ska på pingis-skola. Jag jagar in på en affär och köar snällt med resten av hela Järfälla.

På vägen hem från apotek och affär börjar bilen naturligtvis pipa. Ja, min bil blir lite pipig när den inte har någon bensin kvar, konstigt nog. Den piper värre än en hungrig fågelunge och jag tvingas stanna vid närmsta mack och tanka medan jag samtidigt försöker styra upp familjens logistik inför kvällen. Får tag på äldsta dottern som gärna vill ha skjuts hem från stationen eftersom våra bussar går så fantastiskt bra (tack SL). Jag hämtar upp henne samtidigt som jag styr upp med maken att han får handla mat till tonåringarna på den lokala pizzerian på vägen hem (tack Francos). Innan jag kan landa hemma plockar jag lilleman på fritids. Pust. Fast jag måste erkänna att jag ringde ut honom i stället för att gå in och vara social men säg inte det till någon *skäms*.

Väl hemma ska pingiskläder på och mat ska beställas från den vietnamesiska restaurangen. Har ungefär tjugo minuter på mig. Vietnamesmaten hoppas jag att lill-svägerskan och jag ska kunna få njuta av ett par timmar senare då pingisen är avklarad. Mikrad fredagsmat, mums. Det visar sig dock att maken slarvat bort menyn vid senaste bastukvällen (morr) så jag blir tvungen att koppla upp datorn och försöka hitta menyn på nätet. Nu är jag rejält stressad så jag beställer så klart helt fel mat och blir alldeles gråtfärdig när jag senare inser det. Men den var god ändå. Vid det laget då vi äntligen fick äta var jag inte så kräsen längre.

Mat avhämtas och på vägen ska maken lämnas av för ännu en bastukväll, denna gång hos sin stora storebror. Undrar stilla vad han ska glömma där? Hur som helst, kvällen löper på och jag är hemma vid 22 och somnar som en stock.

Lördag morgon inleds med två innebandymatcher och en mycket trött make. Har den där typen av man som kan sova hur gott som helst, hur länge som helst. Speciellt efter bastukvällar. Jag agerar morsa och får upp alla (nja, fyra av sex i alla fall) till slut. Matcherna ger utdelning, vinst gånger två. När vi kommer hem har de resterande två fortfarande inte vaknat. Ropar ett par gånger på tonårssonen som inte uppskattar det alls. Årets underdrift. Han hade förmodligen uppskattat vad som helst mer just då. Stora tjejen är också helt slut eftersom hon börjat nytt jobb och har många intryck att bearbeta i sömnen. Uppenbarligen. Notera vilken förstående mamma jag är. Dessutom har hon hämtat en överförfriskad pappa i natt och det kan inte ha varit lätt.

Nu börjar helgen utkristallisera sig.
-inget fredagsmyyyyys, fast det var trevligt hos lill-svägerskan som vanligt.
-inga vinterpromenader och i morgon ska lillstugan rensas ur så tiden är knapp och promenader hinns inte med
-sociala kontakter finns det hopp om, har blivit bjudna till grannarna i kväll
-kanske, kanske får vi lördagsgodis hos dem?

Ger upp om den idylliska, vilosamma helgen. Kavlar upp ärmarna och börjar städa. Det blir i alla fall någorlunda rent hos Familjen Någorlunda den här helgen. Alltid något.