tisdag 9 mars 2010

Lagen om alltings jävlighet, del 4

Skulle också kunna vara när man har ett viktigt kundmöte i stan kl. 8.30 en tisdagsmorgon och man åker hemifrån redan kl. 7.00 bara för att vara på den säkra sidan. Man ska bara tanka på vägen och det tar ju max fem minuter. Vid macken försöker man stoppa i kortet i automaten som vägrar att ta emot det, då det verkar ha fastnat ett annat kort där inne. "Var god ta ut kort". Vaddå "ta ut"? Jag försöker ju för f-n stoppa i kortet, idiotmaskin. Provar igen. "Var god ta ut kort". Okej, jag fattar, det är en SÅN dag. En dag när allt ska jävlas med mig.

Nåväl, så lätt blir jag inte stressad. Ha! Det finns ju faktiskt en automat till, precis bredvid. In i bilen, kör ett varv till den andra automaten (heter det automat förresten??). In med kortet, visst det fungerar ju. In med bensinslangen i bilen och...dropp, dropp, dropp...fyra kronor fattigare och det kommer ingen mer bensin. Nu börjar mitt hårt prövade tålamod svikta men jag vet ju att saker och ting brukar ordna sig om jag inte hetsar upp mig så jag tar ett djupt andetag och börjar om proceduren med kortet, som återigen fungerar och...dropp, dropp, dropp...fyra kronor till. DET ÄR INTE SANT! Nu har jag lyckats spendera 15 av mina dyrbara morgonminuter utan att få någon bensin och jag kan verkligen inte åka till stan utan att tanka först.

Kastar mig in i bilen och under högljutt svärande (förlåt mamma) drar jag iväg till nästa mack. Tankar bilen utan missöden och jag är äntligen på väg, 25 minuter försenad. Gör ett snabbt överslag och räknar ut att jag borde hinnna, trots allt. Det är då jag sätter på radion:

"en lastbil och en personbil har sammanstött vid Järva Krog så det kan vara lite trögt att ta sig förbi, räkna med köer där".

Självklart.

Vad annars?


Ps! Jag hann!

2 kommentarer:

  1. Ingen kul när dagen börjar så men oftast när självbevarelsedriften tar vid så brukar man hinna.
    Det var som när jag skulle till mammografin en morgon. Skulle vara där tio över åtta. Kvart över sju kom jag på att jag skulle dit och var egentligen på väg till bussen till jobbet. Bilen var inte ens hemma den var vid stationen. Mannen hade tagit den för det var så kallt på morgonen. Panik så gick jag över till grannen som brukar åka samtidigt med mig och tiggde om skjuts till stationen. Väl där så gick det undan tills jag kom till Hjulstakorset där var det stopp. Jag kom tio minuter försent men de var också sena. Jag sket i att betala parkeringen och tog en inbetalning på sjukhuset för pengar hade jag inga. Men den dagen gav mig lite anamma och lite tur. Jag slapp p-bot och polisen såg mig inte, för ingen kunde anklaga mig för att ha en för lätt fot...Så jag vet hur du har haft det.

    När är nästa innebandyträningen/match.

    SvaraRadera
  2. Ha ha, ja ibland prövas man. Ganska ofta, faktiskt. Träning i kväll :-)

    SvaraRadera