Vi har hantverkare hemma. Det fungerar hur bra som helst, jättetrevliga killar som jobbar hårt för att vi ska få flytta in på övervåningen. Härom dagen var det dags för en ny stjärna, nämligen rörmokaren. Hans ankomst uppmärksammades av vår lilla vakthund långt innan han kommit fram till dörren. Hon hör allt, den lilla lurvbollen.
Jag öppnade dörren för att se vad som stod på och för att lugna ner hennes ihärdiga skällande. Utanför höll rörmokaren på att lasta av saker från sin bil.
"Hej, det är jag som är rörmokaren. Jag kommer snart in, ska bara lasta av först"
"Okej, bra. Jag ska se till att hålla hunden borta".
Rörmokaren tittade skeptiskt på mig, ungefär som om jag inte hade "alla hästar hemma". Varför såg han så tvivlande ut? Var det ett problem att jag hade hund? Kanske var han allergisk? Hjälp, vad skulle jag göra då?
Stängde dörren och försökte tysta ner den ihärdigt skällande hunden. Förstod inte blicken jag fick. Sedan: poletten trillade ner. Han trodde naturligtvis att jag skulle hålla hunden borta för att jag trodde att han var rädd för min hund. Jag som bara ville hålla henne borta från dörren när han skulle lasta in så att hon inte skulle smita iväg.
Nu förstår jag varför han såg så skeptisk ut. Skrämd av 2,8 kg Nelly? Inte så sannolikt...
