I morgon!

I morgon smäller det. Klockan 10.00 kommer vår stora, fina Villa Nybro till oss. Välkommen till familjen! Väntan har varit som väldens längsta graviditet. Ni som liksom jag har varit gravida några gånger kommer säkert ihåg hur den där sista tiden fullkomligt släpade sig fram. Det är precis samma sak när man väntar hus kan jag meddela. Fast den här graviditeten har varit i två år. Säg den mamma som skulle gå med på det utan igångsättning!

Resan har varit lång och stundtals jobbig men den har också varit rolig och lärorik. Nu vet jag hur man bygger hus. Egentligen skulle jag behöva bygga ett hus till någon gång i livet, bara för att kunna vila i att förstå processen och njuta lite mer. Men hur ofta händer det, att man bygger fler hus under en livstid?

Nu återstår bara att se om allt går som planerat i morgon. Tänk om huset har fel färg? Tänk om de inte har spegelvänt det från ritningen, så som vi önskat? Tänk om kranen tappar huset just när det ska lyftas av transporten? Tänk om, tänk om...

Återkommer med rapport och bilder, tills vidare får det bli en favoritbild i repris!

Man kan väl få ångra sig?

Jag erkänner. Jag hade faktiskt riktigt roligt under Örebrocupen, mot alla odds. Okej, det kanske inte var sådär jättekul att sova på en luftmadrass i ett 30 grader varmt klassrum utan luft, eller att tvingas sova med öronproppar på grund av diverse ledares snarkningar, eller att duscha i offentlig miljö med risk för påhälsning av pojklaget som bodde i gymnasitksalen innanför duscharna...men ändå. Förresten hade nog de stackars pojkarna blivit mer förskräckta än vad jag hade blivit om de råkat få syn på min rundnätta figur i hela sin prakt.

Tjejerna i laget var så där härligt tjuriga och gnälliga som bara tonårstjejer kan vara. Fulla med attityd och med åsikter om precis allt. Ledarna hade ibland ett tufft jobb att göra sig hörda. Men ändå, så fina tjejer, så fulla med hjärta också.

Att det sedan gick lite sisådär med fotbollen, det är liksom inte hela världen. För det de kommer att ta med sig därifrån är nog precis samma sak som det vinnande laget tar med sig. Nämligen minnen av några fina dagar när man var en del av en gemenskap, fnittrade halva nätterna, jagade killar i korridorerna och, ej att förglömma, sparkade en och annan boll. Det fanns även stunder av hemlängtan, av skavsår och benskyddseksem, allt sådant som hör till ett bra läger. Och så bad förstås. Och lek, godis och glass i lass.

Och skratt, så som när en av tjejerna utbrast "moi mukulat!" till det finska laget som förlorade på straffar varpå vi alla vek oss dubbelt, även om vi borde ha föregått med gott exempel. Kanske, kanske var det någon vuxen som upplyst om att den frasen betyder "hej små knattar" (i alla fall enligt SVT:s programtablå) så kanske, kanske att vi var lite medskyldiga. Och i ärlighetens namn ska tilläggas att de unga finskorna inte heller var helt tysta.

Summan av kardemumman är i alla fall att det var några härliga dagar och jag är glad att jag följde med!

Nehej men då så...

...börjar jag äntligen se en ände på packningen. Fem dagars utflykt med yngsta dottern till den efterlängtade (nåja)Örebrocupen i fotboll kan börja. I morgon bär det av. Hej då sköna säng, rena kläder, egen dusch. Hej luftmadrass i klassrum med 15 tonårstjejer, skrynkliga kläder, sunkig omklädningsrumsdusch utan draperi.

Det som inte sänker en, det härdar..eller??

Over and out på några dagar!

Laddar om

Så var årets skolavslutningar avklarade. Allt avlöpte väl, med undantag för vädret då förstås. Det är liksom inte samma sak att fira avslutning i en gymnastiksal med syrebrist som att sjunga "Den blomstertid nu kommer" utomhus med solens värmande strålar i nacken. Men tårögd blev mamman, hur som helst.

Nu kanske en del familjer pustar ut och anar en analkande semester. Grattis till dem. Hos Någorlunda laddar vi om. Nästa veckas kalenderblad innehåller en tandoperation för lilleman, en resa till Örebrocupen i fotboll för yngsta dottern (inkl. mamman) och en resa till Metaltown i Göteborg för stora sonen. Stora dottern, hon jobbar på som vanligt och håller ställningarna här hemma tillsammans med pappan.

Så nu är det bara att ladda om, packa om, ta på sig det stora smajlet och köra hårt. Och om det var någon som trodde att det skulle bli semester efter det, trodde ni fel. Nej, för då bär det iväg på två utbildningsdagar, som följs av nya arbetsuppgifter och sedan ska midsommar firas och mitt i allt detta går husbygget in i slutspurten.

Men jag klagar inte. Jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt (okej då, kanske några fler timmar på varje dygn).

I<3 my life!

Skickar med en bild på yngsta dottern som avslutningsdagen till ära målat ögonfransarna...oj så stor hon blev!

Kris!

Skulle stryka yngste sonens fina, vita Mexx-piké inför skolavslutningen i morgon. Upptäckte att den var alldeles fläckig. Varför kan jag aldrig ha lite framförhållning när det gäller sådana här saker?

Fick raskt skapa en Plan B som innebar att vända upp och ner på tvättkorgen och skaka ut kläderna på golvet och vad hittade jag där om inte....ingenting.

Plan C blev en vit och svart-randig t-shirt med döskalletryck. Inte helt rätt för tillfället men den är i alla fall ren (nåja, hittade faktiskt en liten fläck på den med).

Misstänker att sonen blir lycklig över att slippa "fintröjan". Och mamman, hon kommer garanterat att vara tårögd hur som helst.

Glad Sommar från Någorlundaland!

Ofrivillig Time Out

Det verkar som om jag har tagit en time out. Det är inte planerat och beror inte på att jag tröttnat på att blogga. Nej, det beror helt enkelt på något så simpelt som att det vanliga livet, det där IRL ni vet, inte tar time out för att jag vill blogga. IRL måste levas i varje stund, det går inte att vänta med. Bloggvärlden, å andra sidan, kan man kliva in och ut ur lite som man vill, vilket är ganska coolt och passar en fyrabarnsmamma perfekt. Dock tycker jag mig nu ana en viss oro i leden. Den kan yttra sig som små kommentarer i vardagen, t. ex:
-du skriver inte så ofta nu för tiden...?
eller
-hoppas allt är bra med dig???
Hur smickrande är inte det? Mellan avslutningar, matsäckar och andra maj/juni aktiviteter är det några som faktiskt undrar vart jag tagit vägen. Nu vet ni.
Jag står förmodligen och brer en macka.
See ya!

Perspektiv på lycka

Olika perspektiv på lycka:

-yngste sonen drar iväg på klassfest med övernattning i skolans gymnastiksal, total lycka för honom

-yngsta dottern drar snart iväg på fotbollscup i Örebro, total lycka för henne

-äldste sonen drar snart iväg till Göteborg på hårdrocksfestival, total lycka för honom (även om mamman bävar)

-äldsta dottern drar snart iväg på segelsemester i Grekland, total lycka för henne (även om mamman bävar)

Slutsats: ju äldre barn, desto mer bävan
Slutsats 2: jag ska inte dra iväg på något roligt. Hrmpf!