Lagen om alltings jävlighet, del 3

Kan även vara när:

-man sitter i soffan och den stora tavlan som hänger ovanför soffan trillar ner precis bakom ryggen på en.

Fast när jag tänker efter är det väl mer tur i oturen som man ska åberopa här. Men man börjar ju liksom undra, när ska det sluta, eller annars: vad kommer härnäst?

Lagen om alltings jävlighet, del 2

Kan också vara när:

-man backar ut från en parkeringsplats vid Brännkyrkahallen och tar ut svängen eftersom man har "hörnplats" och där, under den plogade snövallen på hörnan döljer sig ett räcke med en lömsk krok som fastnar i hjulhuset varpå plåten lyfts och lossnar från sina fästen.

-man får ett brev från CSN som påstår att man tjänat för mycket under studietiden och bör inkomma med lönespecifikationer från 2008 innan 15:e mars för att bevisa att så inte är fallet och de har inte alls tänkt på att man ska på sportlov och inte har tid med sånt.

Men jag har i alla fall lärt mig ett nytt ord. Hjulhus.

Lagen om alltings jävlighet

Det skulle till exempel kunna vara när:

-varmvattenberedaren går sönder strax innan man ska flytta till nytt hus och få en sprillans ny varmvattenberedare

-bilens oljelampa lyser när man ska åka på utbildning i Gävle en tidig morgon och det är -23 grader ute och maken vare sig är pigg, eller pigg på att meka

-den andra bilen får punktering på vägen till tåget som ska föra dottern till bussen i storstaden, som ska föra henne till Skavsta, varifrån hon ska vidare till Milano

Tur att jag är så förbannat positivt lagd:

-för det är inte så dyrt med en liten, liten varmvattenbredare som får plats i vårt hus och dessutom kan man ju alltid vara glad att inte kläderna i tvättstugan blev vattenskadade

-för bilen har ju säkert bara fått lite Stockholmssjuka, dvs den är inte van vid -23 så den kommer nog att pigga på sig igen när det töar och dessutom har vi ju sparat lite pengar denna månad

-för då får man ju tillfälle att fråga sina grannar om att låna bil och all kommunikation främjar ju grannsämjan och grannarna är faktiskt väldigt trevliga


Och så det viktigaste av allt: det är ju bara materiella ting!

Tjejmiddag

Var på tjejmiddag igår. Samtalsämnena rörde allt mellan himmel och jord, dock med viss förkärlek för husbygge, skidåkning och gäddhäng. Ljudnivån steg i takt med att nivån i vinflaskorna sjönk. Massa god mat hade vi också, tillräckligt för ett helt kompani. De dessertansvarige skvätte generöst med Marsalavin i desserten, såväl som i sina egna strupar. Flytande Zabaione blev det till slut. Faktum är att sällskapets bilburne inte vågade äta (dricka) upp den. Kvällstrött som jag är bröt jag upp tidigt...nåja jag orkade till halv ett i alla fall.

Det bestående intrycket och en viktig lärdom från denna middag blev som följer:

-man bör inte åka cab om man har gäddhäng


Floff, floff, floff.....

Klagovisa

Det är väldigt mycket snö ute. Mer ska det bli, tydligen. Jag har flera gånger noterat att svenskar är ett klagande folk och den här gången är jag inte sen att hänga på. Samtalsämnet de senaste veckorna:

-Guuud, vad mycket snö vi har.
-Ja, det är inte kloookt.
-Näe, nu får det räcka tycker jag.
-Ja, det tycker faktiskt jag med. Alltså, det är jättefint och så, men nu börjar jag bli trött på det här.
-Ja, samma här...

Någon som känner igen sig? Jag tycker i alla fall att jag har haft den här konversationen ett antal gånger de senaste veckorna.

Och på sommaren låter det likadant, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar.

-Guuud, vad varmt det är.
-Ja, det är inte kloookt.
-Näe, nu får det räcka tycker jag.
-Ja, det tycker faktiskt jag med. Alltså, man ska ju inte klaga när det är så här fint, men ändå, man skulle behöva lite regn så man hinner ta hand om röran inomhus.
-Ja, i alla fall en dag eller så.
-Det behöver ju inte vara så hääär varmt i alla fall.
-Nej, en dag med regn skulle sitta fint, bara det är varmt i luften...

Eller:

-Guuud vad det regnar hela tiden.
-Ja det är inte kloookt.
-Jag tror inte jag har sett solen på en månad nu.
-Nej, inte jag heller, men det är ju bra för växterna förstås.
-Ja, fast inte om det fortsätter så här. Då blir det ju fööör blött i marken.
-Ja, det har du rätt i. Hoppas solen kommer snart...

Tre varianter på samma tema. Slutsatser man kan dra av detta:
-snö är elände
-sol är elände
-regn är elände
-svensken är ett klagande folk


Usch, vi måste skärpa oss!

Ordbajs

Om man är duktig på att ta hand om växter heter det ju att man har gröna fingrar. Om man är duktig på att ordbajsa, har man då bajsiga fingrar?

I så fall vill jag hellre vara duktig på växter.

(11-åriga dottern tyckte i alla fall att det här inlägget var kul)

Statusfunderingar

Status är att:
-åka till Thailand över jul
-åka till Sälen på sportlovet
-handla familjens mat på Ica Viksjö

Hos Familjen Någorlunda
-åker vi till Leksand över jul
-åker vi till Leksand på sportlovet
-handlar vi familjens mat på Willys

Men hey, det är fint i Leksand. Och vi har mat på bordet.
Det är i alla fall Någorlunda.

Röj

Att röja lillstugan är ett stort projekt. Och ju mer man röjer, desto större blir det, konstigt nog.

Äntligen helg?

Äntligen helg. Nu ska vi vila och rå om varandra. Bara vara och kanske ta en promenad i strålande (nåja) vinterväder. Vi ska ha fredagsmyyyys och lördagsgodis och odla våra sociala kontakter.

I praktiken blir det nog inte riktigt så hos Familjen Någorlunda. Fredagen inleds med en hektisk arbetsdag där jag startar i Uppsala för att landa i Jakobsberg och där emellan har jag avverkat Arlanda Stad. På vägen hem måste jag hämta ut en medicin som naturligtvis är slut på det tilltänkta apoteket, varför jag måste välja ett annat. Har även lovat lill-svägerskan att inhandla hamburgerbröd så att vi snabbt ska kunna slänga i barnen ett par hamburgare innan de ska på pingis-skola. Jag jagar in på en affär och köar snällt med resten av hela Järfälla.

På vägen hem från apotek och affär börjar bilen naturligtvis pipa. Ja, min bil blir lite pipig när den inte har någon bensin kvar, konstigt nog. Den piper värre än en hungrig fågelunge och jag tvingas stanna vid närmsta mack och tanka medan jag samtidigt försöker styra upp familjens logistik inför kvällen. Får tag på äldsta dottern som gärna vill ha skjuts hem från stationen eftersom våra bussar går så fantastiskt bra (tack SL). Jag hämtar upp henne samtidigt som jag styr upp med maken att han får handla mat till tonåringarna på den lokala pizzerian på vägen hem (tack Francos). Innan jag kan landa hemma plockar jag lilleman på fritids. Pust. Fast jag måste erkänna att jag ringde ut honom i stället för att gå in och vara social men säg inte det till någon *skäms*.

Väl hemma ska pingiskläder på och mat ska beställas från den vietnamesiska restaurangen. Har ungefär tjugo minuter på mig. Vietnamesmaten hoppas jag att lill-svägerskan och jag ska kunna få njuta av ett par timmar senare då pingisen är avklarad. Mikrad fredagsmat, mums. Det visar sig dock att maken slarvat bort menyn vid senaste bastukvällen (morr) så jag blir tvungen att koppla upp datorn och försöka hitta menyn på nätet. Nu är jag rejält stressad så jag beställer så klart helt fel mat och blir alldeles gråtfärdig när jag senare inser det. Men den var god ändå. Vid det laget då vi äntligen fick äta var jag inte så kräsen längre.

Mat avhämtas och på vägen ska maken lämnas av för ännu en bastukväll, denna gång hos sin stora storebror. Undrar stilla vad han ska glömma där? Hur som helst, kvällen löper på och jag är hemma vid 22 och somnar som en stock.

Lördag morgon inleds med två innebandymatcher och en mycket trött make. Har den där typen av man som kan sova hur gott som helst, hur länge som helst. Speciellt efter bastukvällar. Jag agerar morsa och får upp alla (nja, fyra av sex i alla fall) till slut. Matcherna ger utdelning, vinst gånger två. När vi kommer hem har de resterande två fortfarande inte vaknat. Ropar ett par gånger på tonårssonen som inte uppskattar det alls. Årets underdrift. Han hade förmodligen uppskattat vad som helst mer just då. Stora tjejen är också helt slut eftersom hon börjat nytt jobb och har många intryck att bearbeta i sömnen. Uppenbarligen. Notera vilken förstående mamma jag är. Dessutom har hon hämtat en överförfriskad pappa i natt och det kan inte ha varit lätt.

Nu börjar helgen utkristallisera sig.
-inget fredagsmyyyyys, fast det var trevligt hos lill-svägerskan som vanligt.
-inga vinterpromenader och i morgon ska lillstugan rensas ur så tiden är knapp och promenader hinns inte med
-sociala kontakter finns det hopp om, har blivit bjudna till grannarna i kväll
-kanske, kanske får vi lördagsgodis hos dem?

Ger upp om den idylliska, vilosamma helgen. Kavlar upp ärmarna och börjar städa. Det blir i alla fall någorlunda rent hos Familjen Någorlunda den här helgen. Alltid något.

Jante

Idag har jag fått en komplimang. Den viftade jag bort. Sedan bad jag om ursäkt och tackade. Att det ska vara så svårt. Jäkla Jante!

Bastubetraktelse

Män som avhandlar Viktiga Saker gör det i bastun.
Fast inte med sin fru.

Med hus

Husbygge står på planeringen. Helt plötsligt öppnar sig en ny värld. Alla som fått barn vet hur man redan under graviditeten överöstes av erbjudanden om ditten och datten. För att inte tala om när den lilla slog upp sina blå. Stolt och överväldigad sög man åt sig alla gratulationer från Pampers, Libero, Natusan och allt vad de hette. Övertygad om att alla ville just mig och mitt barn väl. För det var ju faktiskt något speciellt med just mitt barn. Självklart hade alla sett det och därför var det inget konstigt att denna reklam kom till just mig. Min bebis var unik.

Nu till husbygget. För den nya världen består nu av erbjudanden om ditten och datten som har med husbygget att göra. Allt från reklam för värmesystem och köksinredning till utskick från grundentreprenörer. Och detta innan vi ens har berättat för någon att vi har fått klartecken med bygget. Det finns alltså folk, hör och häpna, som jobbar med att leta på kommuners hemsidor för att se vilka nya bygglov som sökts. De behöver uppenbarligen inte ens vara beviljade. Undrar vad denna yrkeskategori kallas? Förslag emottages tacksamt då detta är ett nytt yrkesområde för mig (och jag som ska föreställa en expert på yrkesvägledning).

Gemensamt för alla utskick är att de är adesserade till min man. Det är han som väntar ett helt unikt hus, uppenbarligen. Huset som är one of a kind (att det rör sig om en högst ordinär och prisvärd Smålandsvilla har gått någon förbi). Jag surnar till och slänger allt i återvinningen. Aldrig i livet att jag tänker anlita ett företag som är så trångsynt. De har förlorat mig redan vid adressetiketten. Plötsligt vaknar feministen i mig, den tidigare stjärnögda mamman som aldrig reflekterat över vems namn som stod på bebisreklamen. Så dags nu.

Hur som helst, vi är med hus. Vi är utvalda. Eller snarare min man.

Små och stora barn

Saker man inte bör säga till små barn:
-du måste gå och lägga dig nu
-du får vänta tills på lördag
-jag råkade tvätta dina Yu-Gi-Oh kort

Saker man inte bör säga till stora barn:
-du måste gå upp nu
-du får inte på lördag
-jag råkade tvätta ditt busskort

I alla fall inte om man vill behålla husfriden.

Familjen Någorlunda

Jag känner mig oftast någorlunda nöjd med tillvaron. Tycker att vi har en okej familjesituation. Visst smälls lite hårt i dörrarna ibland. Visst försover sig tonårssonen och kommer för sent till skolan ibland. Vi glömmer att hjälpa till med läxor, vi hinner inte alltid med tvätten. Stryka hinner vi aldrig. Jag är medveten om att vi har svårt att räcka till för alla våra barn men vill ändå tro att vi lyckas någorlunda bra. Någorlunda. Jag kan leva med det för det mesta. Man gör så gott man kan liksom. Familjen Någorlunda.

Som motvikt till vår familj finns det gott om Perfekta Familjer. Kärnfamiljer bestående av pappa, mamma och de välartade (två, max tre) barnen. Barn som alltid tackar för maten, gör läxor och har pedantiskt städade rum. Dessutom har de högsta betyg i allt, är framgångsrika i idrott och slipper finnar och tandställning. För det mesta kan jag leva med det också. Ta dem med en nypa salt. För det vet väl alla, att framgångsrika människor är olyckliga innerst inne?

Ibland är det dock svårt att hålla frustrationen på avstånd. Otillräckligheten gör sig påmind. Bottnar säkert i något traumatiskt barndomsminne som jag begravt för alltid. Men, som tur är har jag faktiskt små ljuva stunder av hämnd. Dessa guldkantade tillfällen då vår familj kommit ihåg gympasäcken, matsäcken eller föräldramötet. Då njuter jag i smyg. Ler inombords och gnuggar händerna.

Så nu vet ni. Jag är en hemsk, missunsam människa. Men kanske ganska mänsklig. I alla fall Någorlunda.

Ur barnamun

Sonen i affären då vi ska välja äppelsort: "Mamma, jag vill ha såna där äpplen som växer på träd". För en gångs skull slapp jag säga nej.

Ljud och oljud

Jag har hamnat i småbarnsfällan. Och då menar jag inte att jag är diskriminerad och har lägre lön än min man. Även om det sista stämmer. Nej, jag har blivit en tråkmåms som hellre njuter av tystnaden än lyssnar på musik. Vart tog den kaxiga hårdrockaren vägen?

"Ja, men det är ju så skönt när det äntligen är tyst". Så har det låtit i många år nu. Kanske det faktum att jag har fyra barn med flera års mellanrum har bidragit till detta. Jag menar, andra får två-tre ungar ganska tätt och sedan är de på banan igen. Party all night long. Jag har dragit ut på mina småbarnsår väääldigt länge. Småbarn som nu är/börjar bli tonåringar. Faktum är att en bekant skadeglatt räknat ut att jag kommer att ha tonåringar 18 år i sträck. Tack för den informationen.

Nåväl, nu när lilleman är på sitt nionde år (och en stor hårdrocksfan för övrigt) har jag börjat återerövra musiken i mitt liv. Lyssnandet alltså. För galandet har jag själv stått för genom ett ständigt medlemskap i föräldrakören på skolan. Ja ni hör, föräldrakör. Så klart. Vad annars? Skolans eminente musiklärare som tar sig an oss föräldrar en timme i veckan. Han är en sann hjälte, den mannen.

Bandit 106,3 heter således min nya kompis. Tack vare att jag nu kör bil en hel del i jobbet har jag tid och lust att lyssna. Även hemma faktiskt. Speciellt på fredagkvällar i köket, ihop med matlagning och rödvin. Tonårssonen hejar på för fullt eftersom han också gillar den typen av musik. Yes, vi har sååå bra relation. En blandning av gammalt och nytt, massor av bra musik. Men, måste programledarna(heter det ens så i radio) vara så ungdomligt coola, undrar tanten?

Rock on.

Bloggande

Idag är en bra dag. I alla fall för att starta en blogg.