Lagen om alltings jävlighet, del 5

Det är nästan lite otäckt när man dokumenterar sina upplevelser. Plötsligt upptäcker man att vardagens små missöden är fler än man tror. Det blir så väldigt konkret i text. Vid det här laget känns det som om denna blogg skulle kunna heta "Lagen om alltings jävlighet" då det tycks vara ett återkommande tema i vår familj. Följande utspelade sig i går kväll:

Fredag kväll innebär pingisträning för Celine och Linus. Detta medför alltid ett visst stresspåslag, då träningen startar redan 18.15. Med tanke på att man ska hinna hem från jobb (som slutar 17) handlar det oftast om att kasta in dataväskan, rycka åt sig pingsattiraljerna samt två barn och åka iväg. Till saken hör att barnens Kungsängen-kusiner också spelar varför vi alla ser det som ett perfekt tillfälle att inta fredagsmiddag tillsammans efter pingisen. Så långt, allt väl och det är naturligtvis jättetrevligt när vi väl har landat där. Från vår familj brukar det vara jag, Lasse, Celine och Linus som kommer. Samt hunden Nelly, som älskar sina "kusiner", lika mycket som de älskar henne tillbaks. Om man kommer ihåg att ta med henne alltså.

I den stress som rådde igår var vi så otroligt nöjda att alla kom med och iväg, fortfarande sams (!) att det inte var förrän när vi kom till Kungsängen som någon kom på att vi glömt ta med den stackars hunden. Inte för att det är världens undergång, hon klarar sig själv i några timmar, men ack vilket dåligt samvete vi fick. Hur som helst hade hon ju behövt få komma ut och göra sina behov innan vi åkte. Stackars :-(

Som tur var hade inte Nathalie åkt iväg ännu. Hon skulle till Tessan i Vallentuna men ungdomarna har ju inte riktigt samma tider för social gemenskap som vi andra har så vi visste att hon var kvar hemma. Jag skickade då ett sms till henne med uppmaningen att gå ut med vovven innan hon åkte iväg. Kvällen var räddad och det dåliga samvetet dövat.

Efter en stund kom ett sms tillbaks med texten:
"hon har redan kissat på hallgolvet".
Ja, ja, inte mycket att göra. Skrev tillbaks:
"ok, men gå ut med henne i alla fall innan du åker".

Det går någon timme till, sedan kommer ett nytt sms:
"det var nog inte Nelly som kissat, det droppar från taket i hallen".

Underbart. Vi ska flytta inom några månader och nu måste vi fixa ett läckande tak. Lagen om alltings jävlighet.

Det stora frågan som jag brottas med nu är: om vi inte glömt hunden, hade taket börjat läcka då?

Ps! När jag säger "vi" menar jag förstås min kära man ;-)