Kundvård?

Man utsätts verkligen för prövningar när man bygger hus. I vårt fall är den stora bromsklossen husföretagets säljare, vars intresse för oss bleknat betydligt sedan vi skrivit på papprena. Han är den där typen som har ett riktigt säljtugg och bara kör över våra frågor med ett "det ordnar sig" eller "det är inga problem" eller, värst av allt, "det löser vi sen".

Sen? Ja, om det vore så att han löste sakerna "sen" vore väl allt frid och fröjd. I hans fall har det aldrig hänt hittills. Nej, vi har ett motsatt scenario här. Han säger att det löser sig "sen", vilket i praktiken innebär att vi måste ringa och tjata, maila och ligga på som attan för att något ska hända. Trots att han får mail och telefonssamtal där vi i kort ton (har gett upp den vänliga tonen) förklarar vad som saknas för att vi ska kunna gå vidare händer ingenting förrän han tycker att det är dags. Vanligen flera veckor efter att vi tyckte att det var dags. Morr.

Jag tänker mig in i hur det skulle se ut om jag behandlade mina kunder så som han behandlar oss. Jag skulle vara rökt i min bransch på två röda. Hur kan det komma sig att han kommer undan med detta? Är det bara för att han är i byggbranschen och det är allmänt vedertaget att det ska vara lite si och så med det mesta (tack TV 4 för "Fuskbyggarna", det programmet spär ju verkligen inte på mina fördomar)?

Det kanske kan vara en del av sanningen men framför allt tror jag det handlar om att man inte vill bråka. Man vill verkligen att allt ska gå i lås vilket leder till att man accepterar en lägre servicenivå än man borde bara för att det inte ska bli etter värre. Inte kan vi byta ut honom heller, det finns ingen annan respresentant på orten där vi bor.

Sedan tror jag inte han uppfattar det som så illa som vi gör. Han är bara en liten, liten pojke som fått axla en för stor roll. Och visst finns det seriöst folk i byggbranschen och visst finns det seriösa säljare som tar hand om sina kunder. Synd bara att vi inte träffade på en av dem.